Sida 238
FRU MARGRETE HUITFELDT.
APROPOS DEN I DAGARNE BESLUTADE FÖRSÄLJNINGEN AF DE HUITFELDTSKA GYMMASIEHEMMANEN.
Riksarkivarien H. J. HUITFELDT-KAAS i Kristiania, af hvilken ett större arbete rörande den genom sin storartade donation bekanta Margrete Huitfeldt med snaraste väntas utkomma, har oå red:s framställning haft älskvärdheten att till här meddelade bilder foga nedanstående intressanta läxt. (Öfversåttning från förf s manuskript.)
I Bohusläns historia spelar det namn som läses här ofvan, en betydande roll, såsom knutet till den donation till Göteborgs gymnasium, hvilken under ett par århundraden var den största i Sverige af någon privat person stiftade. Visserligen har gåfvans betydelse och den därmed åsyftade nyttan alltid varit erkända, men gifvarin-nan själf, som under tiden närmast efter sin död var föremål för mycken loftalan och hyllades med årliga äreminnen på gymnasiet, blef efter hand så illa behandlad af traditionen, att hon, ifrån att hafva varit länets välgörarinna snarare blef dess andra genius. Allehanda ohistoriska och henne fullständigt ovidkommande rykten, så kallade sägner, återfördes nämligen på hennes person såsom den i traktens historia mest framträdande, och blefvo af senare tider kritiklöst upptagna och trodda. Efterhand som åboarnas ställning å de till fonden hörande godsen genom en dålig och egennyttig skötsel af dessa, försämrades, öfverfördes det missnöje som däraf blef en följd, på henne som dess yttersta orsak, oaktadt hon tvärt om bevisligen gjort allt för en human och mild behandling af dessa "gymnasiebönder". De dumma anekdoter, som berättas om henne, synas först ha uppstått i det 19:de århundradet och de växte alltjämt i antal tills slutligen en allvarligare kritik under de senaste åren har kunnat beteckna dem som meningslösa påhitt och röfva-r historier. Det bör derför vara af intresse att se hvad man med historisk visshet känner om henne och hennes stora donation.
Margrete Huitfeldt föddes den 5 nov. 1608 på sin mödernesläkts gård Skjelbred på Eker i Norge, där föräldrarna vid tiden för hennes födelse vistades. Fadern, Hartvig Huitfeldt till Skjelbred och (senare) Rommegaard på Jylland, tillhörde en gammal dansk adelssläkt (hvilkens vapen är kändt redan från början af 1300-talet) och var en på sin tid i Norge, där han innehade flera förläningar, i offentliga och enskilda angelägenheter mycket anlitad man, som bl. a. i flera år hade varit berghöfvidsman i Norge och hvars far var den förste af släkten som på grund af gifte med fru Inger Ottesdatter Römers (jfr H. 8 D. n:r 2, 6:e årg.) dotterdotter Margrete Pedersdatter Litte på allvar bosatte sig i Norge. Margrete Huitfeldts mor hette Berndte Schack och tillhörde en norsk år 1503 adlad släkt. Sin ungdom tillbragte Margrete H. på Skel-bred i Norge och senare på Rommegaard på Jylland, hvilken gård kommit i hennes fars ägo genom dennes andra giftermål med Maren Eriksdatter Schram, och där han dog hösten 1637. Här stiftade hon antagligen bekantskap med Thomas Iverssön Dyre till Hvitstedgaard, med hvilken hon senare blef gift (i Viborg den 15 mars 1635). Denne var född 1605, hade studerat i Sorö och Leyden och tjänstgjorde under Danmarks deltagande i 30-åriga kriget vid flottan under amiral Henrik Vind. 1629—34 hade han anställning i Konungens kansli och fick 1640 Kungabref på Dragsmarks kloster, hvilken förläning han dock först 1644 tillträdde, för att därefter behålla den till sin död.
Antagligen bosatte sigMargretes föräldrar kort efter det de ingått sitt äktenskap på hustruns egendom, säteriet Sundsby på Tjörn i Valla socken, hvilken egendom hon, sedan hennes moder tidigt aflidit, ärft efter sin mormor, Fru Gurre (Gudrun) Green, en syster till kansleren Anders Green till Sundsby. I detta äktenskap föddes trenne barn, af hvilka en dotter och en son dogo före sin far, medan den yngste, Iver Dyre öfverlefde honom. Efter ett lyckligt I6V2 års äktenskap afled Thomas Dyre den 13 sept. 1651 på Sundsby gård efter en tids sjuklighet och begrafdes i Valla kyrka i det grafkapell som hans änka där lät uppföra. Den 1632 efter honom företagna bouppteckningen utvisar ett rikt bo och ett välförsedt hus.
Det var nu det enda öfverlefvande barnet, sonen Iver Dyre (f. 1644) som blef föremål för fru Margretes hela omsorg. Efter en omsorgsfull uppfostran i hemmet under dugliga lärare och ett par kortare uppehåll vid Sorö, måste han i enlighet med den svenske riksdrotsen Per Brahes råd till modren vända om hem till Sundsby, emedan Bohuslän under tiden blifvit afträdt till Sverige. Efter två års vistelse i hemmet sändes han 1661 på sin egen önskan ut på en utomlandsresa med d:r Hans Blichfeld som præ-ceptor, och besökte Nederländerna, England och Frankrike, där han i 15 månader, utom i språk och vetenskaper, också utbildade sig i allehanda ridderliga idrotter, såsom ridning, fäktning, dansning m. m. I januari 1663 kom han till Paris och träffade här den danske kronprinsen, Christian (V), som likaledes med en hofmästare befann sig på utomlandsresa. Hos denne gjorde han dagligen uppvaktning och kom därigenom i tillfälle att i hans svit se det franska hofvet och en hel del städer och slott. I slutet af maj tog han afsked af prinsen och reste genom många af södra Frankrikes städer i afsikt att utsträcka resan till Spanien, Italien och Tyskland, men hann aldrig längre än till Montpellier, där han sjuknade i slutet af juli, och trots läkekonstens ansträngningar, afled den 14 aug. 1663, 19 år och 9 månader gammal. Under sjukdomen hade hans fromhet och blida sinnelag på mångahanda sätt tagit sig uttryck, och natten till den 11 aug. hade han bedt sin hofmästare att göra upp utkast till ett bref till modern, däri han, utom en del gåfvor till privata personer, bad henne "stifte en Del af sit Gods eller en Summa Penge, saa meget hon selv vilde, hvoraf Renten aarlig kunde gives fattige Skolebørn og studerende Ungdom i Baahuslen, hende og hannem til en evig Ihukommelse." På hans uttryckliga önskan blef hans lik hemfördt och bisatt vid sidan af hans far i Valla kyrka.
Fru Margrete Huitfeldt hade nu blifvit en barnlös änka, och genom arf efter sin son var hon nu ägare till hela boet, på hvilket ingen annan i släkten gjorde några anspråk. Hennes egna närmaste släktingar voro hennes syskonbarn, öfverste Tönne Huitfeldt till Throndstad och dennes syster, jungfru Sophia Huitfeldt, och fastän hon alltid stått på bästa fot med
Foto. A Hartman, Gbg. tàuu ■• Bengt sttfxnpam.
EFTER PORTRÄTT I OLJA Å GÖTEBORGS MUSEUM.
— 222 —
