Sida 133
PORTRÄTT AF SVENSKA PRESSENS MÄN. 1.
K. HILDEBRAND. J. WIRÉN. V. SÖDERGREN. E. P. ALKMAN.
Stockholms Dagblad. — TILLTRÄDANDE OCH AFGÅENDE CHEFREDAKTÖRER. — Göteborgs-Posten.
Till herr Wilhelm Walldéns eftertädare som hufvudredaktör för Stockholms Dagblad (jfr föreg. n:r af H. 8 D.) har utsetts d:r Karl Hildebrand f. i Stockholm 1870. Han blef 1888 student i Uppsala och 1898 fil. d:r. 1898—1902 var han docent i historia vid Uppsala universitet. Under de senare åren har han varit ledare-författare i Stockholms Dagblad.
Som biträdande redaktör och ansvarig utgifvare tjänstgör Johan Wirén, alltsedan 1886 medarbetare i Stockholms Dagblad.
I och med inköp af aktiemajoriteten i Göteborgs-Posten skall herr Edv. Alkman i Stockholm inom den närmaste framtiden efterträda red. Valfrid Södergren som redaktör och utgifvare
af denna tidning. Red. S. är född 1848. Stud. i Uppsala 67, tjänstgjorde han efter slutade studier först vid realgymnasium i Göteborg. 1878 beträdde han som medarbetare i Handelstidningen den lefnadsbana han allt sedan gjort till sin. Under 15 år medarbetare i Stockholms Dagblad. Grundare af Östergötlands Dagblad. Göteborgspostens chefredaktör sedan 1896.
Tidningens nye redaktör Edvard Petrus Alkman, är född 1867, blef student i Uppsala 1887 och fil. kand. 1889. Sedan 1894 har A. tillhört Dagens Nyheters i Stockholm redaktion, där han, att börja med, skref litteratur- och konstrecensioner, men efterhand öfvergick till det politiska området.
LAFCADIO HEARN.
För HVAR 8 DAG af docenten vid Uppsala universitet JOHAN MORTENSEN.
Det är icke länge sedan telegiafen förkunnade, att Lafcadio Hearn, världsberömd för sina skildringar från Japan, aflidit i Tokio, endast femtiofyra år gammal. Få personer hafva mer än han bidragit till spridande af kännedom om Japan i Europa. För den som känner och älskar hans föregående arbeten, ligger det något vemodigt i den tanken, att han icke fick öfverlefva kriget, hvilket han följde med samma intresse som japanerna själfva Ty hvem skulle bättre än han kunnat återgifva de stämningar som detta sista år besjälat japanerna, hvem bättre tolka det sinnelag, ur hvilka dessa heroiska bragder framgått, som tidningarne under de sista månaderna nästan dagligen haft att omtala. Han hade just varit mannen att sant konstnärligt skildra såväl de förberedelser till firandet af Port Arthurs fall, med hvilka man redan länge varit sysselsatt som själfva fästens dag, när den säkerligen om icke lång tid kommer att äga rum
Lafcadio Hearn hade ett rikt och omväxlande lif bakom sig. Han var född 1850 på ön Leucadia i Joniska arkipelagen, hvarest fadern, till börden irländare, var stationerad såsom militärläkare i engelska marinen; modern var grekinna. Man hör ofta personer undra öfver det egendomliga namn som han bär. Möjligen kan därför följande upplysning, som meddelas oss af en framstående språkforskare vara kär kommen för en eller annan. Hearn är naturligtvis efternamn, och uttalas engelskt. Lafcadio är en engelsk transskription af det nygrekiska lefcadios — det gammalgrekiska leukädios = den till Leucadia hörande. Han är således uppkallad efter den ö, på hvilken han föddes. Sina tidigaste barndomsår hade han till-brakt i Irland, men sin uppfostran erhöll han dels i England, dels i Frankrike. Föräldrarne förlorade emellertid sin förmögenhet och han tvangs af omständigheterna att söka sin utkomst i Förenta Staterna. Där arbetade han först såsom sättare på ett tryckeri i Cincinnati och var därefter tidningsman och utgaf såsom sådan sin första bok, en öfversättning af några Théophile Gautiers noveller. Hans egentliga debut-
arbete är dock en serie omdiktningar af turkiska, persiska, m. fi. länders sagor vittnande om hans intresse för folktro, en kärlek som han sedan aldrig svikit. Händelserna förde honom därefter till Sydamerika, hvarest han utgaf en sedeskildring samt två romaner med ämnen från Västindien. Redan vid denna tid var han djupt, intresserad af den kinesiska och japanska kulturen hvarom hans arbete Some Chinese ghosts utgifvet 1887, bär vittne, och sedan början af nittiotalet finna vi honom äfven anställd såsom lärare i engelska vid åtskilliga japanesiska skolor och vid universitetet i Tokio. Från och med denna tid har han publicerat en hel följd af volymer om japanesiska förhållanden, som han skildrat dels i novellens, dels i essayens form. Hans beundran för detta land kände inga gränser. Det var där som han, mera kosmopolit än de flesta, fann sitt verkliga fädernesland, ty Lafcadio Hearn är tills dato den ene af två europeer som låtit naturalisera sig i Japan, hvilket som bekant där försiggår genom adoption. Ännu fastare knöt han förbundet med sitt själfvalda fosterland, då han ingick äktenskap med en af landets döttrar.
Af alla de författare, hvilka under de sista decennierna skildrat Japan är Lafcadio Hearn en af dem som kommit folket närmast och mest mångsidigt återgifvit detsamma. Han beskrifver delar af landet, städer och landskap, hvilka knappast någon europé förut skådat. Så t. ex. berättar han att i en dylik aflägsen landsortsstad, som aldrig förut besökts af en hvit man, folket skockade sig i hotellets trappa och nästan kullkastade dess pappväggar af begär att få se honom. Han tolkar psykologiska egendomligheter i folkets lynne, dess seder och bruk och religiösa föreställningar. Beundransvärd är t. ex. hans utredning af den psykologiska innebörden i det japanesiska leendet, det egendomliga småleende, som alltid finnes på det japanesiska ansiktet, äfven under omständigheter, då europeen minst skulle vänta det. Eller hvar och en, som intresserar sig för den japanesiska
