Sida 445
HVAR 8 DAG
Efter porträtt. KlichS : Bengt Silfversparre.
GENERALADJUTANTEN GREFVE ILLARION IVANOVITSJ VORONSOV-DASJKOV, nyligen utnämnd till ståthållare i
Kaukasien med anledning af oroligheterna där
sultanens ceremonimästare kommer ingen dödlig dit. Yildiskiosken, den nuvarande sultanens ständiga residens, är mycket vackert belägen bland parker och trädgårdar, på en kulle ett godt stycke bortom Pera. Helt nära palatset ligger den lilla moské, i hvilken sultanen hvarje fredag förrättar sin andakt. Alldeles invid palatsets mur ligger den altan, från hvilken främlingarne förunnas åse det hela.
Det börjar med en ståtlig parad, hvarvid utvalda trupper, i uniformer som stundom påminna om janit-scharmuseets brokiga kostymer, uppställa sig på ömse sidor om den väg, som sultanen skall passera. Det är folk från rikets alla delar, egendomligast äro zu-averna i sina gröna turbaner, alla med samma utpräglade afrikanska ansiktstyp, marscherande taktfast efter sin skrällande musikkår. Sedan framköras en mängd sandforor, och vägen från slottsporten till moskén göres slät och jämn för den långa raden af ekipager. Först komma ett par småprinsar i lustigt granna uniformer och öfversållade med ordnar; sedan damerna från storherrns harem, i slutna vagnar med en helt liten halfmånformig öppning i det hermetiskt tillslutna vagnsfönstret. Bakom hvarje vagn marschera några storväxta gravitetiska negrer, haremets väktare, iklädda långa svarta bonjourer och med viktiga miner. Musiken spelar alltjämt, men så blir det tyst och alla stå i spänd väntan, då ljuder ånyo en fanfar, trupperna skyldra och ur palatsets hufvudport komma hofvets och rikets dignitärer, långsamt och värdigt rörande sig framåt i två paralella rader. Efter dem kommer så slutligen sultanen själf i sin galavagn, en liten något fetlagd man med halft semitisk ansiktstyp, i ytterligt enkel uniform till skillnad från hofmarskalken, som sitter midt emot honom. Trupperna tillropa honom sin hyllning, utländingarna på altanen blotta sina hufvuden, sultanen svarar med en flyktig blick och
den turkiska hälsningen: han för sin högra hand först till bröstet och sedan till pannan. Prästen har redan från minaretens galleri förkunnat, att bönestunden är inne, och sultanen beträder moskéns mattbelagda entré. Han stannar där inne omkring en kvartstimma; under tiden undfägnas hans främmande gäster med thé och cigarretter.
Vid återfärden till palatset kör sultanen själf sin lätta landå, ännu en gång jubla soldaterna, musiken spelar, det är verkligen en festlig stund. Efter sultanens vagn skynda de höga dignitärerna till fots och söka springande hålla sig tätt intill den. Sedan följa de öfriga ekipagen. I ett par af haremsvagnarna äro fönstren öppnade, och de lätt beslöjade skönheterna kasta nyfikna blickar på mängden.
Det utomordentliga skådespelet är förbi, trupperna aftåga och vagnarna försvinna bakom palatsets portar. Den strålande vårsolen betäckes af några svarta moln och låter inte Hamidijemoskén lysa i så bländande hvithet som förut.
Sultanen har åter dragit sig tillbaka i de ensliga salar, som han så sällan lämnar, otillgänglig för världens blickar, föremål för hela världens nyfikenhet, höjd öfver hela världens förtal. Han lefver och regerar som en österländsk potentat måste lefva och regera. Hvem är för rästen inte glad åt, att Turkiet ännu inte sett sin Ludvig Filip, sin populäre borgarkung, som vandrar omkring på Stambuls bazarer med sitt bomullsparaply, hörande sig för om Alis hälsa och skänkande Hassan några piastrar till en ny fez.
O leg.
VÅRT TROLOFVADE FURSTEPAR.
PRINS GUSTAF ADOLF OCH HANS TROLOFVADE I EGYPTEN.
Klichi: Bengt Sil/ivrsparrt,
Efter porträtt.
— 429 —
