Sida 306
HVAR 8 DAG
NY CHEF FOR KOMMERSKOLLEGIUM.
C. H. T. A. LAGERHEIM.
Det med ganska mycken spänning motsedda chefsombytet i kommerskollegium har nu ägt rum. Generaldirektör A. R. Åkerman har erhållit begärdt afsked och till hans efterträdare har utnämnts förre utrikesministern Alfred Lagerheim.
Af gen.-dir. Å meddelade H. 8 D. i årg:s 15 häfte porträtt i sammanhang med hans afskedsansökan.
(Forts. fr. sid. 277).
Sömnens genie, annars honom särdeles huld, svek honom i förstone. Länsmannens berättelser om illbrag-derna i näjden förjagade guden med vallmokransen. Edvins fantasi vardt allt mer uppjagad; de 500 kronorna i pulpeten väckte hans synnerliga farhågor. Han steg upp, kände efter, att pulpetklaffen var ordentligt låst, stack nyckeln under hufvudkudden, lade sig och somnade som det menlösa barn, han i verkligheten var.
* *
*
Han sof ännu sin lugna, djupa sömn, då patronen tidigt följande morgon kom ned på kontoret och väckte honom med ett godlynt: "Upp sjusofvare!" Han lade just sista handen vid sin toalett, då patronen i vredesmod slungade emot honom: "Befalde jag dig ej i går kväll att väl stänga alla lås, och här har du lämnat nyckeln i pulpeten. Det är följden af att gå i kärleksgriller, innan man är torr bakom öronen." Läxan blef dock hastigt afbruten af ett utrop af pa-
tronen själf och en häftig fråga: "Hvar har du gjort af mina pängar?"
Edvin stod stirrande och häpen! Nyckeln i låset! Och han hade själf lagt den under sin hufvudkudde kvällen förut. Pängarne borta! Och han hade sett dem om aftonen, när han låste pulpeten. "Hvar äro pängarne?" upprepade patronen, men Edvin kunde endast uttrycka sin häpnad, att de voro borta. Man sökte öfverallt, förgäfves. Ett ögonblick kastade patronen sina forskande blickar på Edvin, men vände sig om i det nästa med ett *bah!"; så kom det ett tvehågset, frågande: "Månne inbrottstjufvarne?" — så ett afgjordt: "Det måste vara de"; sist en befallning till Edvin: "Sätt för Rask på fläcken och hämta hit länsmannen".
Vid underrättelsen om stölden blef uppståndelsen i huset oerhörd. Det kvinnliga elementet såg sig utsatt för en hel mängd faror af obekant art, patronen gick af och an bister och orolig. Länsmannen hälsades vid sin ankomst som en räddningens ängel; han var ju brottslingars skräck och lagens väktare, samt ägde, efter egen utsago, särskilda anlag för detektivens förståndspröfvande yrke.
Han hade läst sin "Sherlock Holmes" från pärm till pärm. Han undersökte kontoret från tak till golf — lyckligtvis hade patron Gerell haft förståndet att lämna allt därinne i orubbadt skick — synade alla lås genom förstoringsglas, sökte efter spår i golfdammet och märken efter fingrar på pulpetklaffen, tittade i kakelugnen och i blomsterrabatterna utanför huset, med ett ord gjorde allt, hvad hans ideal kunnat göra, men visare än denne yttrade han ej en spådom, ej ett ord om resultatet af denna sin två timmars långa undersökning. Själfvaste patron började få respekt för sin vän kommissariens spaningstalang.
Sedan denne under en stunds vandring af och an med händerna på ryggen öfvervägt resultatet af sin undersökning, nedskref han detta gravitetiskt i sin anteckningsbok. Han delgaf det ej åt någon, men månader senare har jag läst det. Det lydde: "Tecken, spår och bevis vid materiell undersökning: inga".
Härefter bjöd han: "Nu till den personliga undersökningen. Kalla in husets samtliga innevånare!'
"Kära bror", invände patronen, "icke ha pigorna kunnat —"
"Kalla in dem", afgjorde detektiven.] Ringen får undandraga sig".
"Men min hustru och Magnus och Livia, som bara äro 7 och 8 år —framkastade den envise herr Gerell.
"Antingen åtlydas mina order eller lämnar jag hela affären". Sherlock Holmes kunde ej hafva uttalat hotelsen mer diktatoriskt än länsman Aspman nu gjorde.
Husets samtliga medlemmar samlades på kontoret, frun en smula stött och mycket förvånad, fröken Lizzie ytterst förlägen — hon hade i förvirringen förlagt krustången och hennes söta lockar voro nu rakare än en spik —; pigorna darrande i alla leder och anande något förskräckligt. Hvad Edvin angår, så var han ett rof för skiftande känslor: intresset för rann-sakningen och häpnaden öfver Lizzies chevelure.
(Forts.)
I HVAR 8 DAGS den 25 dec. 1904 utlysta pristäflan för utmärkta svenska originalromaner, år det utfästa prisbeloppet
Kr. 6,000 (Sextusen).
Tåflingstiden utgår den 15 aug. 1905. Alla våra skriftställare inbjudas att deltaga.
— 290 —
