Sida 738
HVAR 8 DAG
idag hört berättas en ganska löjlig historia från den sista maskeraden på skridskobanan. Ni känna nog alla lille Pischoff, Anjas bror. Han var själf hjälten eller rättare hjältinnan i äfventyret, och har inte berättat det åt någon annan än åt mig. Illa nog för honom, glömde han att begära tysthetslöfte förrän han redan hade berättat alltsamman och då retades jag med honom och sade att jag med det allra första skulle "basuna ut" det för hela Helsingfors.
— Och det ämnar ni göra? sade Vidman litet oroligt.
— Javisst, sade Elsa lugnt.
— Nåväl, Pischoff, som ju har ungefär samma figur som Anja, lånade hennes kläder, skaffade sig en mörklockig fruntimmersperuk, sminkade sig litet och uppträdde så på maskeraden som den mest förtjusande lilla "hyska". En af stadens mera kända ungherrar "hakade" också genast på, uppvaktade henne hela aftonen, följde henne hem i kursläde med armen om hennes lif och lär visst också i skilsmässans stund ha tryckt en brännande kyss — lyckligtvis midt på munnen — eljes skulle kanske den unga damens gryende mustaschanlag jagat romantiken på flykten. De unga nyförälskade hade kommit öfverens att mötas nästa kväll, hvilket de äfven gjorde regelbundet under öfver en veckas tid, alltid ute, och som det var den mörkaste tiden på året, stucko mustaschanlagen
ej den förälskade unge mannen i ögonen. Fjäriln tycktes på allvar vara fången. En kväll då det var ruskväder hade de tu tagit sin tillflykt till Kaisaniemi. Pischoff hade låtit sitt puts gå längre än ämnadt var. Ingen utom de två funnos i rummet — tillfället var lägligt för demaskering. Utan ett ord lyfte Pischoff på den lilla näpna skinnmössan så att peruken följde med, och under det den häpne kurtisören hämtade sig från sin öfverraskning, fann den sköna det rådli-gast att "afdunsta". Huru den trofaste beundraren upptog det hela kan jag tyvärr ej upplysa om, och hvem han är kunna ni bestämdt gissa. Ett skallande skratt följde på Elsas berättelse, och allas ögon riktades mot Vidman, som ensam ej deltog däri.
— Det är Vidman, Vidman, den oemotståndlige, brast det lös, din mandat skall in i "Fyren", det äi då säkert.
Blek men synbart lugn reste sig Vidman, bugade sig hånfullt artigt iör Elsa — och sà gick han. Stämningen var förstörd för kvällen, och snart togo alla afsked. Lisa-lill var vid ett själfsvåldigt uppsluppet lynne. Hon skrattade flere gånger högt för sig själf och satte sig att med känsla och öfvertygelse dunka på pianot: Söner af ett folk som blödt---
Inne i flickornas rum låg Elsa på knä vid sin hvita bädd med ansiktet borradt i kudden och grät.
svensk midsommarfest i amerika.
Efter fotografi. Kliché: Kem. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg.
SVENSKA NATIONALFÖRBUNDETS OCH SVENSKA SÅNGARFÖRBUNDETS midsommarfest i Elliots Park, Chicago, d. 25
juni besökt af 20,000 svenskar.
Svenska Nationalförbundet i Chicago, den största svenska föreningen i Förenta Staterna, gifver årligen tvenne stora fester därstädes, och användes behållningen från dessa fester till att underhålla Svenska Nationalförbundets fria arbetsbyrå, som årligen anskaffar platser och arbete åt tusentals nykomlingar och andra därvarande svenskar, både manliga och kvinnliga. Svenska Nationalförbundet utdelar årligen c:a 5,000 kr. till behöfvande svenska familjer och ålderstigna, och har två särskilda gånger kraftigt ingripit för friandet af tvenne landsmän, som oskyldigt dömts till fängelsestraff, och äfven lyckats i båda fallen. Porträtten äro af fru O. Myhrman, föreståndarinna för arbetsbyrån samt af herr F. A. Lindstrand, ordförande i Nationalförbundet.
