Sida 433
HVAR 8 DAG
och Domodos-sola och öfver Alpernas höjder hittills förmedlat samfärdseln mellan Schweiz och Italien har genom Simplon-tunneln fått en svår ekonomisk stöt. Såsom turistled kommer den dock alltid genom de storartade vyer den erbjuder öfver Rhönedalen, Alpernas snöhöljda toppar och Italiens gröna och leende fält att bibehålla sin attraktion.
Vidstående bilder visa de båda ändpunkterna för den
nya tunneln samt passagen å Simplonvägen, det stora vintergalleriet uppe vid Monte Le-one samt den italienska dalsänkan vid ned-stigningen från Alperna.
SIMPLONVÄGEN Den italienska dalsänkan vid nedstigningen från alperna.
KlicM: Bevffi silfversparre.
LISBETH.
För HVAR 8 DAG af ALLAN WIDE.
Lisbeth satt helt upprätt i sin lilla bädd. Det var alldeles tyst omkring henne — naturens lugna, ro-gifvande tystnad — barnjungfrun hade för länge sedan gått ned till sig, och i de angränsande rummen fanns ingen människa. Lisbeth var alldeles ensam. Hennes ljusa hår hängde i orediga lockar ned öfver nattskjortan, hon hade svept täcket väl omkring sig, ty hon huttrade och frös ännu litet efter sedan hon var uppe på det kalla golfvet för att draga upp rullgardinen. En flod af ljus strålade nu genom fönstret in i det eljest mörka rummet, dels från gaslyktorna utanför och dels från den klara, stjärnljusa himmelen. Lisbeth tänkte inte alls på gaslyktorna, hon tyckte, att allt ljuset kom från de strålande stjärnorna. Och nu som
alla andra kvällar satt hon och stirrade upp mot den stora vackra stjärnan, som strålade klarast af dem alla. Hennes ögon skimrade, och hela hennes lilla ansikte sken riktigt som förklaradt, då hon så satt och betraktade den stjärnan, hennes egen älskade stjärna! Hvad hon blifvit lycklig och glad den kväll, hon först upptäckte den stjärnan, då hon förstod, att där, just där satt hennes mamma och såg ned på henne! Lisbeth mindes så väl den kvällen. Hon hade inte kunnat sofva — hade legat så länge, länge — många timmar trodde hon, och bara gråtit och längtat efter mamma. Så hade hon bedt den gode Guden, att om han kunde, på något sätt gifva henne mamma tillbaka. Nog var det ganska underligt, att barnjungfrun just
