Sida 329
HVAR 8 DAG
G. VEILLETET. En af deltagarne i fäkt-öfningarne.
FRAN MOTTAGNINGEN AF DEN FRANSKE FÄKTMÄSTAREN M. COSTE: HOS FÖRENINGEN FÖR FÄKTKONSTENS FRÄMJANDE I FÖRENINGENS FÄKTSAL 1 STUREBADETS
BYGGNAD:
Vi namnteckna: Fröken Wiel-Hansen (1), tyske ministern grefve von Leyden (2), Fru Fick (3), Fru Hjorth (4), Le commendant EMILE COSTE (5), Fäktmästare Eugene Fillol, fäktsalens föreståndare (6), Skriftställaren Daniel Fallström (7), Löjtnant Moberg (8), Kapten Fick (9), Kapten Uggla (10), Löjtn. Hjorth (11), Kapten Drakenberg 02), Studeranden Markstedt (13), D:r Krikortz (14), Reservunderlöjtn.
Lindblom (15), Notarien Tägtström (16), D:r E. Sjöberg (17), Herr Harry Friedländer (18).
titeln "Europamästare i hastighetsåkning på skridskor för 1905", får guldmedalj o. s. v. På lördagen täflade man i simning i Centralbadet. På söndagen täflades i Idrottsparken i konståkning om världsmästerskapet och vid Djursholm täflades i isjaktsegling och skridskosegling. Automobiltäfling Stockholm—Uppsala—Stockholm hölls också, huru litet svensk denna onaturliga sport än är.
Väderleken var på lördagen ganska tillfredsställande, men på söndagen var himmeln melankoliskt grå. Vi lämna här i trots af de svårigheter, som erbjuda sig vid dylika på många olika håll spridda täflingar och de försvårande väderleksomständigheterna, en utförlig serie bilder från de första dagarnes Nordiska spel. * * *
Bland de utländska gäster, som under Nordiska spelen uppehålla sig i Stockholm, märkes M. le chef de bataillon Emile Coste, chef för den världsberömda fäktskolan i Joinville-le-Pont i Seine-departementet i Frankrike, hvarifrån franska arméns alla.fäktlärare utgå. I Joinvilleskolan finnes en afdelning för utbildning af militära gymnastiklärare, och M. Coste har anländt till Stockholm i officielt uppdrag att studera den svenska gymnastiken, hvilken, som bekant, börjat införas i Frankrike.
Flere af de svenska mest framstående fäktarne ha genomgått en kuis i Joinville, och eftersom Föreningen för fäktkonstens främjande i Stockholm för ett par år sedan inkallade en ung fransk maitre d'armes från Paris och upprättat en fäktsal, som nu disponerar en särdeles treflig lokal i Sturebadets byggnad, var det helt naturligt, att man strax efter M. Coste s ankomst till den svenska hufvudstaden, anordnade en réception till hans ära. Denna ägde rum onsdagen den 2 febr. kl. half fem e. m., och man fäktade då med lif och lust i närvaro ar joinvinesKolans chef, hvilken själf tvänne gånger eröfrat första pris i de internationella fäkttäflingarne i Paris och är en af världens förnämste fäktare. Af kapten Drakenberg utbragtes i skummande champagne ni. Coste's skål, som dracks under jubel. Vid detta enastående tillfälle togs af H. 8 D:s fotograf en bild af samtliga närvarande.
EDVIN ÅS OCH LILLA LIZZIE SVAN.
En sorgmodig kärlekshistoria, berättad för HVAR 8 DAG af STURE STIG.
r' Men skvallrets verkningar förspordes inom kort. Vid bjudningar till grannfamiljer och sockenbor blef Edvin Ås i förstone "glömd", och snart förklarade man att "man ej kunde ha nöjet se honom" äfven i kretsar, där han eljest betraktats som en ej föraktlig epusör. Bokhållarne på Stäringe bruk, hvilka förut prisat Ås som en "hederspascha", hade svårt att känna jgen honom vid kyrkan och i staden. Till och med godsets folk började visa sturskhet och förakt, när han i sin tjänst hade att göra med dem. Skvallret kunde ej längre döljas för familjen. Förgäfves gjorde Gerell allt möjligt för att upprätta sin släktings rykte — man trodde honom icke. Stämningen på det förut så lugna och trefliga Wallsnäs blef alltmera tryckt, till
(Forts. fr. n:r 19).
största undran för Edvin, som i sin oskuld ingenting anade.
Men äfven från hans ögon rycktes slöjan. En dag gaf han en försumlig torpare en tillrättavisning, då denne helt fräckt slungade honom i ansiktet: "Jag tar icke ovett af en tjuf", och de kringstående arbetarnes bifallsmummel kom med ens verkligheten att stå klar inför Edvins ögon.
Det var ett slag, som skakade honom till kropp och själ. I flere dagar gick han omkring som en automat, talade intet, åt föga; till och med hans vän, flöjten, fick ligga orörd i sitt fodral. Fåfängt sökte både patronen och frun intala honom mod och tröst. "Man håller mig för en eländig tjuf", var hela hans svar.
(Forts, d sid. 318.)
— 313 —
