Sida 441

RYSSLAND JUST NU.

FRÅN HVAR 8 DAGS UTSÄNDE KORRESPONDENT.

VII.

EN AFSTICKARE TILL KONSTANTINOPEL. 2.

Kliché: Kern. A.-P. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg.

SERASKIERATPLATSEN MED KRIGSMINISTERIET OCH SERASKIERATSTORNET.

Det har sitt stora behag att vandra omkring i Stambul på egen hand, utan att behöfva lyssna till en vägvisares inlärda lexor och förvaltande sin kassa efter eget skön. Man har visserligen stora utsikter att komma vilse i den underliga stadens slingrande gränder, och det är nästan alldeles säkert, att man i längden inte undgår att få med sig en af dessa hjälpsamma och påpassliga människofiskare. Men det är i alla fall lustigare att betro sig åt en turk i röd fez och med österländsk skurkprofil än åt en tråkig hotellguide i engelsk filthatt och med verkligt förtroendeingifvande yttre.

Man kommer på några minuter ner från Grande Rue de Péra till börsplatsen i Galata med en underjordisk järnbana, som de fiffiga europeerna anlagt. Det är mycket praktiskt men verkar just inte österländskt, och det är nästan angenämare att söka sig till fots ner till den gamla Galatabryggan, öfver en cypressbeväxt turkisk kyrkogård. Man ser då för sig Gyllene Hornets bukt med dess tusen master och vimplar, som svaja högtiden till ära; den ledsamma fastetiden är förbi, den rättrogne har slaktat sitt får till minne af Abrahams offer och gläds att Herren som en gång skonade hans stamfader Isak, ännu håller sin hand öfver hans afföda. Från den skröpliga bryggan ser man till höger bland alla de lätta och smidiga farkosterna några fula gråa skrof med långa kanoner, det är turkiska krigsfartyg, de verka något förfallna och störa för rästen klumpigt och brutalt det vackra sceneriet. De långsamma och högtidliga hjulångarna i

den yttre hamnen verka inte så afsigkommet moderna som pansarskrofven och bidra till det fladdrande brokiga lifvet på Bosporens vatten.

Trafiken är inte så liflig på den gamla bron som på den nya och de pänningkräfvande brovakterna ha inte så mycket att göra. De äro klädda i långa kaftaner utan fickor, för att de inte skola frestas att ta procent af skatten för egen räkning: när de ha hän-

Efter fotografi. Kliché: Bengt Silfversparre.

SVENSK-NORSKA MINISTERHOTELLET I PERA.

— 425 —

Skannad sida 441