Sida 495
HVAR 8 DAG
RYSSLAND JUST NU.
FRÅN HVAR 8 DAGS UTSÄNDE KORRESPONDENT.
IX.
Jag gjorde min lustiga vän polackens bekantskap på ett kafé i Kiev, där jag bläddrat mig led i Weys-senhofs "Syn marnotvarny", den polska bokmarknadens senaste nyhet, och där han höll på att somna öfver den aktningsvärda tidningen "Kievlianian". Polackerna bli alltid glada, när de se en främling intressera sig för deras kultur och öfvervinna i så fall lätt sin motvilja att tala ryska eller tyska. En bildad polack behärskar båda språken, men det ena bjuder honom emot såsom påtvingadt af tyranniet, och det andra som tillhörande ett förhatligt folk och påminnande honom om ett lika rått nationellt förtryck. Min polske vän var tydligen bildad och talade ryska med oklanderlig accent, och det trots att han var välmående godsägare från trakten af Sosnowice. Vi hade reson-nerat om allehanda, om Weyssenhof, som allmänt anses vara en stor satiriker, och om Przybyszewski, som allmänt anses vara galen, då en gendarmofficer, i sin gråa uniform med de försilfrade epåletterna, kom in och slog sig ner ett stycke ifrån oss. Han hade ett bredt svart band om armen.
— Han sörjer storfurst Sergeij, hviskade polacken skrattande, och det kan nog hända, att det inte bara är på landsfaderns bud och på tjänstens vägnar. Den saligen aflidne var hans likars värme gynnare, som ni vet. I det här bladet står det för rästen, att hela det ryska folket är försänkt i bittraste sorg. Den gamla gumma, som samlade opp resterna af storfurstens hjärna i sin näsduk, lär ha snyftat förtvifladt och inte velat ta tröst. Man tycks enligt tidningen kunna tolka den episoden symboliskt.
— Jag vet, Moskovskija Vjedomosti är särskildt stark i den där sortens symbolik. Men hvad säger man i Polen?
— Gendarmerna sörjer. . . Men ämnar ni er verkligen till Warszawa?
— Det kan ju ha sitt intresse i dessa tider. . .
— Bara ni kommer ihåg, att vår konstitution . . .
— Konstitution . . .?
— Att vår säregna konstitution inte garanterar riktigt säkert skydd för lif, personlig frihet och egendom hvarken åt det egna landets barn eller främlingar. Man kunde snarare säga, att den garanterar motsatsen, i synnerhet under nu rådande förstärkta skyddstillstånd. Det låter ju mycket bra, förstärkt skyddstillstånd, men det betyder husvisitationer, militärpatruller, administrativ inspärrning, massacker på folkförsamlingar, spioneri, brutna bref, falska angifvelser och all möjlig styggelse. Polisen ännu mer hysterisk och nyckfull än vanligt, hvilket ibland kan ge anledning till sorglustiga episoder. Det hände för en tid sedan på någon cirkus i Warszawa, att en clown förevisade en åsna, som var envis och motspänstig, efter åsnors sed. När den kommenderades framåt, ville den nödvändigt gå baklänges. Då utropar clownen med plötslig inspiration: "Mitt lilla djur, nu skall du inte bära dig åt som en annan Kuropatkin!" Publiken senterade skämtet, men polisen stängde cirkusen och häktade clownen. Huruvida åsnan sattes på svältkost, är mig icke bekant.
Och min polska vän undfägnar mig med ännu många drag ur Warschauadministrationens skandalkrönika, kommer sedan in på den allvarliga politiken och slutar i historien.
— Här i Kiev kommer man lätt att tänka på, hur Ryssland fick sin kultur ifrån Polen, öfver Lill-Ryss-land och upp till Moskva. Sedan har det betalt oss igen i barbari. Ryssarna äro stolta öfver sin Peter den store, men de borde vara ännu stoltare öfver de många reformer och framsteg, som kommit till sedan hans tid. Ni vet, att när tsar Peters bödlar tröttnade, så tog han själf yxan och slog dem alla ur brädet ifråga om nit och skicklighet. Det är Rysslands nationalhjälte. Sedan den tiden har Ryssland gått ofantligt framåt och kulturen blifvit oerhördt förfinad. Aldrig har man
WARSCHAU: »Krakowskie Przedmiescie», en af hufvudgatorna. khm.- snf*rtpam.
— 479 —
