Sida 91
»En färd öfver Himalaja» af Sven Hedin
HVAR 8 DAG
Kliché: Bengt Silfversparre.
EN FÄRD ÖFVER HIMALAJA: Danserskor i Kargil.
•smala bidal, där bredden ibland knappast uppgår till 10 meter. Vi rida in i bergens tysta salar, Indus' brus dör bort bakom oss, skymning råder midt på dagen, endast de delar af korridoren, som ligga lämpligt till för solen, äro belysta. Man samtalar icke i ■denna vilda, storslagna natur, man tiger och beundrar, ■och märker ofta icke hur halsbrytande och farlig vägen är. Än för den öfver öfverhängande klippväggar, än några tiotal meter öfver dalbottnen och är då likt en mur upptornad af skifferskifvor och block, som stödja sig mot bergväggen och på hvilkas krön man rider, med en afgrund under sig. Hur lätt kan icke denna •cyklopiska anläggning rasa! Högre upp i dalen stå klipporna lodräta och tillåta icke anläggandet af någon slags väg; man rider då i dalbottnen och korsar älfven på fyra broar, mer eller mindre lifsfa liga och fallfärdiga. Vid Surndo's poppellund län nas hufvuddalen och vi gå upp genom ännu en bidal af fantastisk vildhet; smal och brant följer stigen klippväggarna eller är ledd öfver gruskäglor, där man skyndar sig för att undgå de stenar som tid efter annan komma ned-dansande. Här och hvar är dalbottnen alldeles belamrad med nedrasade stenmassor, och man ser där uppe. på 800 mtrs höjd, de luckor de lämnat efter sig. Slutligen blir dalen trång som en _ . _ springa mellan klipporna och vi lämna den då för att öfver höjderna taga oss fram till Lamajurus dal vidgning.
Lama-juru är ett af Ladaks berömdaste kloster; dess "gompa" eller tämpelkomplex tronar på krönet af en lodrät rullstensterrass, hvars södra front på det mest fantastiska sätt blifvit formad af vatten och vittring. På afstånd liknar fasaden en skog af mäktiga •kolonner, af hvilka hvar och en uppbär en tämpelbyggnad. Måhända bidrar denna betäckning till att skydda de af så förgängligt material bestående pelarna från att störta samman; lamas försäkrade att deras tämpel skille stå till tidens slut. Förr bodde här 500 munkar och nunnor, nu är deras antal mindre. I solnedgången framträdde ett par präster på en
altan och läto sira basuner ljuda öfver den lilla byn där nere i djupet. Deras instrument voro nära tre meter långa basuner af koppar och mässing. Underliga ljud, som ekade i dalen denna afton liksom under så många flydda århui dra-den! Doft och dånande som en kyrkorgels lägsta baspipa, ändå genomträngande mäktigt och gällt, smekte dessa mystiska och melankoliska, oändligt högtidliga basun-stöiar mina öron. Redan i konung Acökas tid, för 2,200 år sedan, framträngde de första buddistiska missionärerna till Ladak och genom årtusenden har landet förblifvit Sakiamunis lära troget. Genom sekler oi h nya sekler vibrera trumpetstötarna mellan magnifika klippväggar, en bild af det oföränderliga. Högt öfver daibottn ns åkerfält och alldagliga idoghet, öfver hvardagslifvets små bekymmer, badar denra urgamla helgedom i södersolens ljus, en bild af förgängelsen, ty en gång måste tämplet störta ned i sin afgrund. Jag kan icke taga mina ögoi ifrån denna underliga tafla, där naturen och den mänskliga förvillelsen i broderlig förening åstal-kommit ett i alla händelser dråpligt storverk. Ekot efter den sista trumpetstöten har dött bort och nat en insveper de nyss så bländande hvita tämpelfasaderna i sina mörka (skuggor.
Då Schagdur väckte mig följande morgon rådde ännu kolmörker; ljus och brasor tändes, vi frukosterade och drucko te, stego til' hast och fortsatte skyndsamt ridten upp till passet Fotu-la (4100 m.). Bergarmarna på våra sidor aitaga i relativ höjd efterhand som dalbottnen nalkas passet. Snömängden tilltar och i de högsta regionerna ligger det hvita täcket oafbrutet, beklädt med gnistrande skare; kölden är skarp och snön knastrar så vintertrefligt under hästarnas hofvar. Ännu ett par timmars ridt för oss ned mot väster till byn Kardu. Öfverallt äro de infödda platsmyndigheterna påpassliga och artiga. Hundratals kulis ha fått order att hålla vägen klar för mig; där snöskred ägt rum skotias passagen upp, där vägen korsar frusna älfvar och bäckar, är isen
rv liché: Bengt Silfversparre.
EN FARD ÖFVER HIMALAJA: Invånare i Dras.
— 75 —
Källa: Project Runeberg ·
