Sida 705
»Punch» och dess redaktör
HVAR 8 DAG
UR »PUNCH»: JOHN BULL: »Hvarför ge mig sömndryck? Jag trodde man ville se mig vakna upp i stället» (Med anledning af Mr Balfours förklaring att »infall i England är omöjligt» hvilken hotade att hämma den växande försvarsrörelsen i landet).
Om "Punchs" födelse existera ock många tokiga påståenden. Hederliga gamla gentlemän med breda kullriga magar och allvarligt slätrakade drag ha under tidernas lopp talat om för vänner och bekanta äfvensom skrifvit tidningsartiklar för att än mer väcka förtroende, att just de voro med vid "Punchs" startande, att de hade idéerna, och att det var tack vare dem som företaget lyckades. I många år gällde verkligen dessa falska profeter som grundläggare, men så företog sig ändtligen, när tidningen skulle fira sitt 50-års-jubileum, en man vid namn Spielmann att skrifva och arbeta ut bladets historia. Det tog fyra år, men så blef ock resultatet en volym som i omfång, källforskning och välvilja inte lämnar det ringaste att önska!
Punch framställdes från första början som den puckelryggige narren med gycklarmös-san och bjällrorna. Man var år 1841 ännu en smula medeltidsaktig, och humorn som humor betraktad hade ej rätt att med rak rygg och utskjutet bröst marschera fram bland människorna. Den var dömd att skutta med löjliga språng — dess röst fick ej vara fyllig och stor, men tunn och hviskande. Humorns och satirens utöfvare hade ungefär samma trasgranna undantagsställning som de fordna tidernas teaterkomedi-anter, och humorns och satirens utöfvare funni sig väl däri--—
Något litet har dock Punch vuxit till sig. Han har blifvit mr Punch. Narr-kostymen har så småningom lagts bort, och den fordne lille missbildade mannen är nu iförd "frack och hvit halsduk". Detta är ett afgjordt framsteg, men när skall ryggen rakna, lemmarna få proportion, ansiktet bli mänskligt? Ack, för reformer i England fordras decennier, århundraden!
ningsförmåga bedyra snart på heder och samvete, att allt hvad de ljuga är sannt.
I gamla tider funnos ju t. ex. sju hederliga små städer, hvars myndigheter bevisade och svuro, att Horatios först sett, dagens ljus i hvart och ett af deras resp. samhällen, och i dessa sena dagar ha vi ju att anteckna, hurusom en fransk aktris kallad Sarah Bernhardt kommit till världen i ej mindre än tre olika städer utanför Frankrike, under det att hon själf bedyrar för en hvar som vill höra på, att hennes födelse gått af stapeln i Paris, och att inte ens föräldrarna haft det bit-tersta med den henne pådiktade palestinarasen att skaffa.
UR »PUNCH»: »VIKINGENS BRUD»: Med anledning af Prins Gustaf Adolfs förmälning med
Prinsessan Margaret.
Källa: Project Runeberg ·
