Sida 297
Litterära Grönlandsfarare. Af Carl Forsstrand
HVAR 8 DAG
en opposition emot den K. Grönländska Handelns värde på Grönland och arbetat mot handelskompaniets önskningar. För att förstå detta må vi erinra om, att Grönländska handeln genom monopol har förvaltningen af de danska kolonierna i sin hand och att eskimåbefolkningen för sin existens är beroende af kompaniets godtycke och sålunda lefver, om ej i förtryck, så dock i långt mindre gynnsamma förhållanden än om den hade full handels- och handlingsfrihet. Det har legat i den Grönländska Handels intresse att från landet utestänga alla främlingar och att hålla eskimåerna i beroende af koloniernas tjänstemän och af missionen. Men häremot har ingalunda saknats kritik, och då Frithiof Nansen i sin bok "Eskimålif", utgifven efter hans öfvervintring i Godthaab 1888 — 89, blottade en mängd missförhållanden i eskimåernas tillvaro, hördes äfven i Danmark allt starkare röster för en förändring.
Den litterära Grönlandsexpeditionen må betraktas som ett utslag af denna opinion till den inhemska befolkningens förmån. Det lyckades Mylius-Erichsen att vinna det danska inrikesministeriets bistånd för sina planer, medel insamlades på privat väg, och Grönländska Handeln ställde, måhända motvilligt men kanske också med insikt om företagets vikt, ett af sina fartyg, ångsko-nerten "Godthaab", till expeditionens förfogande. I juni år 1902 skedde affärden från Danmark, och efter fjorton dagars resa anlände expeditionen till sitt första hufvudkvarter Godthaab, den största af kolonierna i Sydgrönland. Därifrån har man sedan färdats norrut ända till Kap York och Saundersön vid inloppet till Smith Sound, varit långt inne i fjordarna, besökt ett flertal kolonier och s. k. utliggareplatser, deltagit i fångstturer och hundslädfärder, lefvat och bodt bland eskimåerna och uthärdat en mäng strapatser och äfventyr, om hvilkas pröfvande art man kan få en föreställning t. ex. af det faktum att den andra öfvervintringen tillbraktes bland de hedniska eskimåerna vid Smith Sound och att en del af färden gick utmed den isupp-fyllda Melvillebuktens vilda och obebodda kuster.
Expeditionen har emellertid trots alla svårigheter
GRÖNLANDSEXPEDITIONEN: Expeditionen och dess grönländske män i Uperni-
vik efter slädresan från Kap York. Personerna äro: Mylius-Erichsen (1), Knud Rasmussen (2), Handelsassistent Petersen (3), Osarkrak (4), Kolonibestyrer Nielsen (5), Grefve Moltke (6), Panigpak(7), Pualuna (8), Piuvatsak (9).
och strapatser utfört ett mycket vackert arbete, och man kan hoppas, att de genom detsamma vunna, många och intressanta upplysningarna om eskimåerna och deras lifsbetingelser skola medföra reformer i det danskt-grönländska koloniväsendets gestaltning och maktutöfning.
Hvad angår Grönlandsfararne personligen, så må det påpekas, att det egentligen blott är herr Mylius-Erichsen, som först dokumenterat sig genom några förutsättningar för företaget som "litterärt". Han har nämligen utgifvit ett flertal arbeten, bland annat om "Den jydske Hede". Men såväl han som hans följeslagare hade idrotts- och friluftsmänniskans betingelser att passa för Grönland. Mylius-Erichsen har nämligen flitigt öfvat vintersport i det nordliga Skandinavien, grefve Moltke har förut varit på Island, i Finmarken och på Grönland — på Diskoön med geologen Steenstrup — och Rasmussen är den mest grönländske af sällskapet. Vi ha redan nämnt, att han föddes i det nordliga landet, men han är tillika eskimå på mödernet.
Carl Forsstrand.
KANDIDAT RASMUSSENS HUNDSPANN.
Källa: Project Runeberg ·