Sida 565
Veckans porträttgalleri
PORTRÄTTGALLERI
A. HAGLUND. †
Den 23 april afled f. tjänstemannen hos stora Kopparbergs Bergsl. A. B. Arvid Haglund, 35 år gammal. H var en intresserad botanist och väl känd bland in- och utländska botanister från den tid han ledde Botaniska bytesföreningen 1 Falun.
R. HOLMBERG. †
En af Lunds stifts mest bekante prästmän, kyrkoherden i Borlunda och Skeglinge, Rudolf Holmberg, afled den maj. F. 23, prästvigd 48, kyrkoherde 80, verkst dir. för prästerskapets byggnadskas«-a 75 —93. Innehade en mängd förtroendeuppdrag. Utgifvit en del tal och predikningar.
I. WALLBERG. †
Den 11 maj afled i Stockholm f. fabriksidkaren Isak Wallberg i Halmstad, f. 25. Betydande industriman, var W. 76—84 samt 88 —95 led. af riksdagens Första kammare och 85—87 i Andra kammaren. Led. af banko- och bevillningsutskotten. Inneh. af bl. a. Pro Patrias stora guldmedalj. Hög frimurare.
N. G. ER CSSON. †
Handl. Nils Qustaf Ericsson i Malung afled därstädes den 5 maj. F. 35, dref E. under åren 62—91 handel i Malung samtidigt med vidtomfattande skogsaffärer. Inom sin ort högt betrodd man, innehade E. en mängd kommunala och andra förtroendeuppdrag.
L. G. S. PANTZERHIELM. †
D. 9 maj afled i Stockholm f. d. kommendören vid k. flottan Ludvig Gustaf Sigfrid Pantzerhielm, 85 år g. Kadett34,sek -löjtn.41, anst.i dansk örlogstj. 49. Chef å postångf. "Svenska Lejonet" 53—54, åångkorvetten •Orädd" 63, för styrmansdepart 70 —74, å freg. "Vanadis" 75, kom. vid Karlskrona 78—83. Kom. 61,afsk.84.
H. GUSTAFSSON. †
Disponenten för Vulcans tändsticksfabrik i Tidaholm Hans Gustafsson afled d. 5 maj. Född 47 i Bohuslän, sedan 74 disponent vid Vulcan. Inom Tidaholms samhälle mycket framstående, var G. lifligt intresserad i köpingens utveckling och kommunala angelägenheter.
T. THORSELIUS. †
Domkyrkoorganisten i Linköping, musikdir. Fredrik Thorselius alled den 30 april 60 år gammal. F. i Ransbergs förs., slud.-ex. 63, afl. 79 organist- och musikdir.-ex utn. s å. till domk.-org, 84 musiklär. vid h. allm. läroverket i Västervik och 86 i Linköping. Sedan 95 led. af musikaliska akademien.
A. R. LYZELL. †
Tullförvaltaren Axel Robert Lyzell i Lysekil afled den 23 april. Född 53, stud.-ex. 73, inskrefs vid tullverket s. å. Öfveruppsyningsman i Åhus 85, tullinspektor i Lysekil 89, tullförv. 03.
har en känsla af att orden surra kring hennes öron som ilskna flugor. Gråten nyss, den förstod hon, men icke detta. Den svartklädda kvinnans ögon äro hårda, och hon har fått röda fläckar på kinderna. Men det är, som om han, som kom liflös hem till sin stuga på helgdagskvällen redan skulle vara giömd, och som om all hennes oro och ängslan skulle gälla dessa några hundra kronor, som finnas på banken, och som hon fruktar att mannens släkt skall ta ifrån henne.
Prästens lilla dotter, hon, som har drömt om lysande fjärilar på natten, och som hänryckt har tryckt de första gröna hjärtbladen mot sin mjuka kind, förstår ännu så litet af lifvets strid, och därför vill hon nästan med motvilja vända sig bort från denna sorg, som hon först tänkt vara så stor, men som hon i stället finner vara så liten och lumpen.
Hon står kvar och ser den svartklädda kvinnan gå bort igen med sina af tungt arbete böjda axlar och sin neddragna hufvudduk.
Älfven flyter lika blå mellan de bruna stränderna, och skyarna segla lika silfverbleka nere i dess djup,
safven strömmar i alla kvistar och blandar sig
med luftens svalka, änderna snattra, och där solen sjunker växa glimmande skära sagoöar fram ur luftens haf.
Men prästens lilla dotter har utan att tänka på det kramat sönder de gröna bladen i sin hand, och låtit dem falla till marken. När hon nyss gick fram efter stranden, tyckte hon sig nästan vara nära det underbara. Så röd sjönk solen, så starkt doftade safven, och så ljust smälte allt det hon kände tillsammans till en enda sjungande ton.
Men hon kan inte mer komma tillbaka till samma stämning. Hon vet inte hvarför, men sången glider ur hennes sinne, och där kommer i stället en plötslig beklämning. Hon tänker på hästskon, som hon hängt öfver dörren. Den skulle bjuda lyckan välkommen, och lyckan måste väl komma en gång. Men människorna äro så underliga.
Så sjunker solen, och änderna simma med svarta ögon, och som på lek dyka de undan för hvarandra och försvinna i vattnets iskyla. Och färgerna blekna till grått nere i djupet, men safven doftar kring stränderna och stiger ut i alla kvistar som ungt och lifs-törstande blod.
— 549 —
Källa: Project Runeberg ·