Sida 736
Brokigt utomlandsnytt
HVAR 8 DAG
taga den sjunkna franska undervattensbåten "Farfa-det". Den 6 juli gick den till botten därvid 12 personer fingo sätta lifvet till. Detta dock först efter ohyggliga lidanden, ty besättningen lefde flera dagar efter olyckan och kunde gifva sig tillkänna för dykare. Men då försöken att höja båten misslyckades voro de innestängda människorna räddningslöst förlorade. Vår fotografi är tagen i en af dockorna i arsenalen i Sidi-Abdullah vid Bi-serta-viken dit det slutligen lyckades intaga båten och bortföra de omkomna.
VII.
I Turin har införts motorvattenvagn för spolning af gatorna. Den nya vagnen synes arbeta till alla
Efter fotografi. Klich* ■ Bengt Silfversparre.
VII. SPOLNING AF GATOR I TURIN MEDELST M O TO R-VATTEN VAGN.
vederbörandes stora belåtenhet. Vi visa bilden då den kanske kan ha sitt intresse för vandrare å våra nordligare men ofta knappast svalare gator.
(Forts. fr. sid. 717).
I Alexanders-universitetets kemiska laboratorium — eller på studentspråket rätt och slätt "labben" — hördes ett surr som från en bikupa. Vid ett bord i den kvalitativa afdelningens sal stod, insvept i de grå "labbmolnen" den lilla baldrottningen från igår, Lisa Ahrenberg, och vid hennes sida assistenten, magister Lauri Vidman. Båda voro djupt intresserade af Lisas kemiska analys, och med rynkade ögonbryn betraktade den unga flickan reagens-glaset i sin hand. Men plötsligt ljusnade minen, hon slog upp sitt häfte och skref upp den ena formeln efter den andra. Vidman tittade öfver hennes axel i häftet och bekräftade med en nick formlernas riktighet.
— Så där, fröken, nu kan ni unna er litet hvila-Kom nu ner och drick kaffe.
—- Med en tragisk min betraktande sina händer som det iskalla vattnet från kranen öfverspolade utan att ta bort den mängd fläckar syrorna satt på det fina skinnet, tog Lisa af sig det stora "labbförklädet", som skyddade hela hennes lilla person. Detta var en ovanlig toilett för att gå ner i kafferummet; men hon visste att förklädet missklädde henne, och för en sjuttonårig mö är det ej så alldeles likgiltigt, t. o. m. om hon råkar vara välbeställd finsk student. Så följdes de åt nedför trappan som glada kamrater och gingo in i damernas kafferum, som för tillfället var tomt.
Då han öppnade dörren för henne, möttes deras blickar, och något i hans ögon gjorde att kamratligheten försvann. Hon skrattade till litet och sade skämtsamt:
— Vet ni ej magister Vidman, att det här är damernas paradis, och att ni egentligen borde inta den
olycklige perins plats, d. v. s. i herrarnas kafferum här midt emot.
— Men ni utestänger mig nog ej från ert paradis fröken Ahrenberg, svarade Vidman. Han beställde så kaffet, som lät vänta på sig — det var ej kaffetimme ännu.
Tystnaden blef tryckande för Lisa som satt med nedslagna ögon och dock kände hans blick. Så började de prata om balen, om den och den af deras gemensamma bekanta.
— Tyckte ni ej att Helmi Niska var förtjusande i går, frågade Lisa. Hon visste, att Helmi Niska var Vidmans sista flamma och gaf noga akt på hvad verkan hennes ord kunde ha.
— Jo, hon var mycket vacker, svarade Vidman, jag har alltid beundrat mörka skönheter. Blondinerna förstår jag mig ej på, de se nästan alla högdragna och kalla ut. Nej, varma, lefvande mörka flickor! — som ni, fröken Lisa — Lisa-lill--!
Ändtligen kom då kaffet. Så började Vidman i glad uppsluppen ton tala om sig själf om hur man "gick åt" honom för hans många flammor och alla galenskaper han för deras skull gjort sig skyldig till.
— Kärleken är i alla fall, slutade han, den röda tråden i ens lif och
"har jag af naturen fått en fjärilssjäl, är väl det mitt fel?"
Stackars Lisa-lill! Hon var som så mången annan lagd för "den förtjusande ynglingens" — som Vidman af sina kamrater spefullt kallades — fötter.
— 720 —
Källa: Project Runeberg ·