Sida 733
En sommartur bland snöregioner
HVAR 8 DAG
tidliga stillhet. En känsla af oändligt lugn ro och stilla beundran af de, nu i solljuset glittrande klara, fjällscenerieina bemäktigade sig våra sinnen vid anblicken af dessa jättelika naturfenomen, hvilken känsla dock stundom slog öfver i en beklämmande förnimmelse af egen litenhet och vanmakt. Under inflytelsen häraf ter sig då ett fjällandskap sällsamt ödsligt och skräckinjagande.
För att nu återgå till de rena naturfenomenen så är det det ju själfklart att dessa ofantliga snötäckta vidder, då snön under sommaren delvis smälter, skola ge upphof till tusentals bärgbäckar som stundom kasta sig ned utför fjällbranterna, bildande granna kaskader, stundom åter flyta sin väg fram under famnshöga hvalf af hoppackad snö men så småningom förena sig till större åar som vi under besvärliga vandringar vid såväl dit- som återfärden fingo göra bekantskap med. Sylfjällens tusentals bärgbäckar bilda sålunda Enaälfven liksom Helagsfjällets bilda Handölsälfven, hvilka till sist förena sig till Indalsälfven som dock under sitt lopp till Storsjön bär flera namn och på denna sin väg upptager bifloder från hela Jämtlands fjällområden. Att dessa rika vattendrag i den lutande bärgiga terrängen skola bilda en otalig massa forsar och vattenfall är ju tydligt. Handölsfallen, Tännforsen och Storbofallet bilda härpå praktfulla exempel som med framgång kunna täfla med de mera kända Trollhättefallen, men som hvart och ett för sig kunna sägas i vissa afseenden öfverträffa dessa. Emellertid, härom är ej att tvista; till läsaren har jag blott ett ord att säga: res nu snart dit upp och bese själf såväl vattenfall som snöfjäll. Mödan att bestiga de senare är ju ej så oöfvervinnelig då såsom af ofvanstående framgår det lyckats äfven för en dam att under försommaren bestiga Sylfjället För öfrigt finns det ju många mindre fjäll, såsom Åreskutan m. fi. att välja på.
BRUDSLÖJAN VID STORLIEN.
Efter fotografi
från det unga helsingfors.
För HVAR 8 DAG af SVEN-FINN.
Det var vid tretiden på morgonen. De gula ja-lusierna voro fördragna sedan kvällen förut och dämpade än mer marsmorgonens svaga ljus. Öfverallt i rummet lågo kläder och toilettsaker, det hela erbjöd en mycket slarfvig anblick för den unga flicka, som tyst öppnade dörren och på tå steg in. Kappan kastades i ett hörn, så skyndade hon till fönstret, öppnade det, och i det hon böjde sig långt fram, nickade hon flera gånger åt sin kavaljer, som stod där nere och kastade svärmande blickar ditupp. Med ett hastigt ryck stängde hon fönstret, hon frös om de bara armarna och halsen och så längtade hon att få berätta för systern om balen och allt hvad hon upplefvat. Hon gick fram till alkoven, där de båda hvita bäddarna stodo och till systern, som med vidöppna förebrående ögon såg på henne.
— Men kära Lisa-flickan, huru kunde du bete dig så i kväll? Jag kände ej alls igen dig. Du ko-kettade ju så otäckt för Vidman! Aldrig trodde jag du skulle bry dig om honom, du har ju alltid så föraktfullt talat om hur begifven han är på kurtis.
Ett klingande skratt afbröt "predikan". Smidig som en liten kattunge kröp Lisa upp i systerns säng, och slog sina armar om den äldres hals.
— Älskade lilla Elsa-mor förstår du ej att det är skämt, bara skämt och ingenting annat. Han har aldrig sett åt mig ens förut, men han måste visst ha tyckt jag var söt i min skära klädning. När vi hade dansat fransäsen, förde han mig till en förtjusande liten berså, hämtade glace åt mig och började säga
artigheter. Det var rysligt svårt i början, för jag har ju aldrig gjort det förr; men sedan, vet du, tyckte jag inte alls det var så dumt. Och så kysste han mig — — på armen bara — och sade att så hvita, vackra armar hade ingen annan, och så bad han att få en konvalje af mig och sade att jag var just så
ren och fin--Lisa-lill tystnade helt anfådd. De
bruna ögonen lyste och de ostyriga lockarna föllo ned öfver glödande kinder.
— Och sådan fadd konversation kunde roa mitt Lisa-barn?
— Ja, vet du, egentligen tyckte jag nog det var rysligt platt, alltsammans, och så vet jag ju att han sagt detsamma många gånger förut åt andra. Du förstår väl, att det var skämt från bådas sida, bara skämt, och i morgon är jag den förståndiga Lisa igen. Nej, nu måste jag allt skynda mig att krypa till kojs om jag skall orka upp och till "labben" i morgon.
Raskt klädde "Lisa-barnet" af sig ståten.
— Kom ändå ihåg, Lisa, att du är ordentlig i morgon på "labben". Du har ju just Vidman till assistent!
— Ja, ja, du kan vara lugn, kom det så säkert från Lisa Lill, där hon stod framför spegeln och kammade ut sitt långa hår. Hon lyfte upp armarne, såg på dem i spegeln, log, och förde den ena smekande mot kind och mun.
*
(Forts, å sid. 720).
— 717 —
Källa: Project Runeberg ·