Sida 122
»En färd öfver Himalaja» af D:r Sven Hedin
HVAR & DAG
till fots gå öfver det otäcka och lifsfarliga passet. En betydande styrka af kulis hade med spett och spadar gått i förväg för att bearbeta vägen; efter dem följde de män, som buro vårt bagage och sist kommo vi
själfva med ett 10-tal följeslagare. Vi försågos med stafvar och kring våra stöflar snoddes ett slags snöskor, som skulle hindra oss att halka. 1 dessa höga regioner, där nu en gnistrande köld lådde, var den djupa snön belagd med skare och bar för det mesta, men ibland trampade vi igenom den hårda skifvan och sjönko i mjölfin, mjuk snö; ett par kulis äro genast framme och hala upp oss Tåget skrider lyst och långsamt framåt öfver bländande snöfält. Abdullah, kuliledaren, som talar flytande turkiska, är alltid vid min sida. Själfva vattendelaren mellan Dras och Kaschmir är omärklig, och ännu en god stund sedan vi passerat den förändrar dalföret icke utseende. Men med ens inträffar, sedan vi vandrat i 2V2 timmar, en storartad och imponerande scenförändring: dalen krymper ihop till en smal, tvärbrant hålväg, belamrad med nedrasade block. På vänstra sidan resa sig lodräta eller tvärbranta klippor af svindlande höjd, till höger visa bärgen till största delen mjukt afrundade former, men äro lika branta. Det gifves en vinter- och en sommarväg öfver Sodji-la; den förra leder ned genom den branta fåran, som vid denna årstid till 150 meters djup är fylld med snö från nedrasade laviner. I blåsigt väder eller efter ymniga snöfall aktar man sig för att gå ned genom hålvägen, ty då inträffa nästan säkert snöskred från den höga bärgmassans krön på vänster hand. Tallösa kulis och postbud hafva på detta sätt spårlöst försvunnit i passet; snömassorna nedstörta med sådan våldsamhet och från en så kolossal höjd, att de i fallet förvandlas till en ishård massa, i hvilken man naturligtvis är räddningslöst fönorad. Då det gäller att gå öfver Sodji-la på vintern, väntar man därför antingen i Mattjui eller Baltal, de båda stationerna i passets omedelbara närhet, på godt väder. Har himlen under en eller två dagar varit klar kan man utan särdeles stor risk gå öfver de nedrasade lavinerna — om man nota bene väljer de tidiga morgontimmarna därtill, då ännu allting är hårdt fruset. Då middagssolen börjat verka är passet farligt.
På återvägen från Indien till Ladak gick jag fyra dagsmarscher till fots öfver Himalaja och måste då med 63 kulis, taga mig upp genom den snöfyllda klyftan. Med tillhjälp af rep och linor skötos och halades då jag och Schagdur upp genom snön. Vi voro halfvägs då snöstorm utbröt, som svepte hela moln af yrsnö genom denna förrädiska graf. Man blir rof för den största spänning och ser på infödingarnes ansiktsuttryck och rörelser, hvar passagerna anses särskildt allvarsamma. "Här måste vi skynda
EN FÄRD ÖFVER HIMALAJA: Sonamarg, med vägen ned till Kaschmir. A
Källa: Project Runeberg ·
