Sida 109
sade han och tog ett par steg fram mot fanan. »Ni är ej en ädel man, om ni gör det», sade fanbäraren och ställde sig käckt mellan honom och fanan. »Så länge vi kunna hindra det, skall ingen röra vår fana», tilläde han bestämdt.
Nu blottade den äldre mannen hufvudet och bugade sig för fanan. Den yngre och den främmande gossen togo äfven af sina mössor och bugade sig för henne. Därpå sade den yngre mannen: »Denne gamle herre äger lustjakten, som ligger där borta; gossen är hans son, och jag är kapten på fartyget. Min husbonde ville pröfva, huru mycket värde Sveriges ungdom sätter på sitt lands fana. Det gläder honom att se, att det vackra Sverige älskas af sina barn.»
Därpå inbjödos gossarne att bese fartyget. När de besett allt och stodo färdiga att fara tillbaka till stranden, sade den gamle, och kaptenen öfversatte hans ord: »Gossar, älsken alltid edert land, och visen alltid dess fana samma trohet som i dag! Farväl! Lefve Sverige!» »Lefve England!» ropade gossarne.
Sedan de kommit i land, hälsade fanorna hvarandra, och fartygets kanoner aflossades tvenne gånger. Därpå bröto gossarne upp. Så länge fartyget var synligt, viftade de och deras engelska vänner åt hvarandra.
76, Gud bevare Sverige!
När i välmakts goda dar vi med lust oss bärge, och när landsfred strålar klar, Gud bevare Sverige!
När, om ofärd kommer på, vi med nöd oss värje, och när krigets åskor gå, Gud bevare Sverige!
77. Lekar.
1.
I forna tider, då våra förfäder ännu voro hedningar, utgjorde kroppslekar gossars och ynglingars mest omtyckta tidsfördrif. Dessa lekar hade till syfte dels att utbilda färdigheten att handtera vapen, dels att göra kroppen smidig och stark. Till lekar af förra slaget hörde öfningar att
