Sida 389
185. Sång till
Hell dig, du höga Nord! Hell dig, vår fosterjord! Kraft och mod, lif och blod vi offra för din ära.
Hell dig, du fria strand! Hell dig, du hjältars land!
fäderneslandet.
Enighet,
trofasthet
är dina söners lära.
Hell er, I gamla berg, jättar med järn till märg! Fjäll och haf aldrig slaf
i Manhem skola bära.
186. Sveriges natur.
1.
Vårt land, som utsträcker sig under så olika polhöjder, måste inom sig visa många olikheter.
Skåne bildar till utseende och luftstreck en öfvergång till det gent emot liggande nedre Tyskland men har ännu mildare vintrar än detta. Den äkta kastanjen, mullbärsträdet ehuru blott planteradt komma i Skåne ännu fort. Hemdjuren äro större och frodigare.
En hastigare förändring i naturlig beskaffenhet och alstringsförmåga finnes ej i Sverige än mellan Skåne och Småland. Detta kommer af det senares betydliga höjd öfver hafvet, som gör den småländska bergstrakten nästan till ett Norrland midt i Göta rike. Den från söder resande mötes först här af verkligt nordisk natur.
Följer man från Skåne den västra haf sstranden, så kommer man in i Halland, nu till en stor del ett kalt, för hafsvindarna utsatt kustland, men som i elfte århundradet var utmärkt genom sina ek- och bokskogar. Därefter vidtager Bohuslän med ofta fruktbara, angenämt grönskande dälder mellan klippor och skär, som blifva allt brantare och tätare, ju närmare man kommer Norge.
Följes från Skåne åter den östra kusten, så visar sig i Bleking det vackraste beviset på Östersjöns mildare skärgårdsnatur och från Karlskrona till Kalmar en strand, som
