Sida 127
86 A. Pröfningen.
Vid kanten af en skogsdunge stod en liten stuga. Ägaren hade aflidit och lämnat efter sig en tioårig gosse vid namn Erik. Denne bebodde nu stugan tillsamman med sin mormoder. Men länge kunde de ej hoppas att få bo där, ty stugan måste säljas för att betäcka den skuld, hvari den aflidne hade råkat genom sin benägenhet för starka drycker. Att nödgas flytta från det kära hemmet smärtade i synnerhet den gamla gumman, helst hon ej hade någon annan tillflykt än fattighuset. Men äfven Erik var djupt bedröfvad öfver den förestående flyttningen. I hemlighet uppgjorde han för sig själf en plan, som, om den lyckades, skulle rädda stugan åt mormodern. Han beslutade att bedja grannen, åt hvilken stugan var pantförskrifven, att låta henne bo kvar, till dess Erik blefve stor; han ville då genom arbete betala faderns skuld. Sedan han noga öfvertänkt allt och bedt Gud hjälpa sig, meddelade han mormodern planen. Hon betviflade, att fordringsägaren, som var känd såsom en hård man, skulle bevilja gossens begäran, men, »Gud kan beveka hans hjärta», tänkte hon, och så lät hon gossen gå.
När Erik kom till grannen, satt denne vid ett bord och drack med några af sina vänner. Gossen hälsade höfligt och framställde därpå sin begäran. »Äpplet plägar icke falla långt från trädet», sade mannen, »din far drack upp allt, hvad han förtjänade, och mer till; troligen kommer äfven du att göra på samma sätt.» »Nej, visst icke», svarade gossen, »jag har aldrig smakat starka drycker, och med Guds hjälp kommer jag icke heller att göra det.» »Du talar stora ord, men tänk, om jag för att bevilja din bön fordrar, att du dricker detta», sade mannen och pekade på ett af de halffyllda glasen. Gossen sänkte hufvudet och svarade intet. Man kunde se, att han kämpade med sig själf. Men efter några ögonblick fäste han åter sina ögon på mannen och svarade: »Jag har föresatt mig att icke smaka starka drycker, och denna föresats vill jag icke bryta.» »Och jag har föresatt mig att sälja stugan», sade mannen, »så vida din mormor icke på annat sätt kan betala mig. Detta kan du hälsa henne. Farväl!»
