Sida 85
Ren solen gått upp och i skog och däld sig speglar i daggens tårar. Och blomma vid blomma af lien är fälld ... vitsch ... tusende åter den sårar.
Så falla de blomster i slag på slag, och skördemannen sig gläder. Guds nåd är ju ny hvart år och hvar dag, och på nytt snart ängen sig kläder.
Det ringer till bön uti Husaby, kring slätten det höres så vida. Det ringer: »Guds nåd är hvar morgon ny för den, som förstår att förbida.»
62 A. Kärlekens makt.
Aposteln Johannes vistades på sin ålderdom i staden Efesos. Därifrån företog han vandringar till kringliggande kristna församlingar för att styrka dem i tron på Kristus. Vid ett besök i en af dessa fann aposteln en begåfvad yngling med godt utseende. Vid denne fäste han sig så mycket, att han vid sin afresa anförtrodde honom åt biskopens särskilda omvårdnad. Biskopen undervisade honom i kristendomens sanningar. Efter någon tid blef han genom dopet upptagen i församlingen. Men därefter vakade biskopen mindre troget öfver honom. Ynglingen, hvilken öfverlämnades för mycket åt sig själf, råkade snart i dåliga sällskap. Hans kamrater förledde honom att följa med, då de ströfvade omkring för att röfva och plundra vägfarande. Han sjönk allt djupare i laster och brott, och slutligen blef han anförare för ett röfvarband.
En tid därefter kom aposteln åter till församlingen. Sedan han ordnat hvarjehanda angelägenheter, sade han till biskopen: »Gif mig åter den skatt, som jag i Herrens namn och församlingens närvaro öfverlämnade i din vård!» Biskopen studsade och svarade, att han icke kände till någon sådan. »Jag menar», sade aposteln, »den yngling, som jag anförtrodde dig vid mitt senaste besök.» »Han är död, död
