Sida 124
3.
Vi förflytta oss några århundraden fram i tiden. Vårt land är ännu ett kristet land. Men nu tillfredsställes man ej af att se lysande föreställningar, höra latinska mässor och lyssna till latinska böner, hvilka man ej förstår, utan nu vill man höra lefvande Guds ord. Det är evangelisk-luthersk kristendom, som nu bekännes. Julen anses fortfarande som årets största högtid. Liksom i forna dagar söker man till den insamla i visthusbodar och handkamrar rikligare förråd än annars, och man håller fast vid vissa häfdvunna maträtter. Så få fisk och gröt ej gärna saknas vid julaftonens anrättning, och skinka är, snart sagdt, en nödvändighetsrätt under julhelgen. I hemmen fejas och putsas. Särskildt i landthushållen råder närmaste tiden före jul stor brådska med att slakta, brygga, baka och skura. Julaftonen samlas husets medlemmar kring julgranen, och därefter utdelas julklapparna. Så kallas julgåfvorna, emedan i gamla dagar vid utdelningen af dem det först klappades på fönstret eller dörren, och sedan inkastades i rummet ett väl inlagdt paket.
Följande dag samlas gamla och unga till högtidlig gudstjänst i kyrkorna. I vissa trakter af landet är färden dit i den tidiga morgonstunden synnerligen tilltalande. Bjällror klinga, hvarje gård, hvarje stuga är upplyst, på alla vägar komma gående och åkande, försedda med brinnande bloss. När man kommer fram till kyrkan, brinner i hennes närhet en stor eld, som kastar ett klart sken öfver den omliggande nejden. Denna eld bildas af kyrkbesökarnes bloss. Kyrkklockorna ljuda, menigheten träder in i den rikt upplysta kyrkan, orgelns toner brusa, och församlingen uppstämmer: »Var hälsad, sköna morgonstund, som af profeters helga mun är oss bebådad vorden!»
84. Julottan.
Emellan höga furer hastar min fåle raskt till målet fram. Hur flinkt han sina fötter kastar,
