Sida 30
Efter denna händelse blef Elin helt och hållet förändrad. Hon plågade aldrig mera katten, gjorde aldrig mera hunden några puts, och till följd häraf upphörde efter någon tids förlopp de båda djuren att undfly henne, och särskildt visade sig hunden lika vänlig och smeksam mot henne som mot hennes syster.
*
19. Vårvisa.
Våren är kommen. På sina kransar ängarna binda. Himmeln är blå. Pilträden bära guldgula fransar, tufvorna vagga ljusalfer små. Bäckarna brusa, vindarna susa, böljorna glittra, fåglarna kvittra. Sippan i lunden nigande står. Högt upp i luften lärkorna sjunga: Nu är det vår, hurra, hurra! Våren är kommen. På sina kransar ängarna binda. Himmeln är blå. Pilträden bära guldgula fransar, tufvorna vagga ljusalfer små.
*
20. Landtmannen.
Uti mitt hjärta Herrens ord och kornet i min goda jord jag trogen lägger neder och knäpper händer andaktsfull, och ej om rikedom och gull men dagligt bröd jag beder.
Väl kan ock sorgen bli min lott, ty den i hydda som i slott plär tidt och ofta gästa;
