Sida 220
halmbädd, låg en gås på sina ägg. Var händelsevis ett får, en bagge eller en kalf något illamående, så blefvo äfven de inkvarterade i det gästvänliga rummet.
Numera finnes troligen ej någon stuga kvar, på hvilken ofvanstående beskrifning träffar in, ty vid den tid, som här är i fråga, hade redan flera åboar byggt sig nya hus, från hvilka fyrfotingar och fjäderfän voro bannlysta.
*
121. Skildringar från Skåne.
1.
Du kommer från Småland; du färdas öfver den gamla riksgränsen mellan detta landskap och Skåne; du tror kanske som många andra, att du nu skall komma ned på en vidsträckt, enformig slätt, men i stället ser du ett landskap, som har stor likhet med det, du nyss lämnat. Denna del af Skåne, som sträcker sig från norra gränsen till och med den höjdsträckning, som går igenom midten af landskapet från nordväst till sydost, från Kattegatt till Östersjön, utgör den skånska skogsbygden. Den nordöstra delen däraf är en synnerligen vacker trakt. Höga, skogklädda bergåsar innesluta täcka dalar; flera sjöar spegla i sin klara yta den blå himmeln, den mörka skogen och de nätta husen på stränderna. Den nordvästra delen däremot är mager och ful. Här omväxla ljungbeväxta sandfält med mossar och kärr. Den tämligen jämna marken är liksom öfversållad med större eller mindre stenblock, som antingen äro nakna eller öfverdragna med ett tunt jordlager. Där skogar finnas kvar, äro de i allmänhet glesa. Kring gårdarna, hvilka vanligen äro uppförda i fyrkant, ligga åkertegar och beteshagar spridda mellan ljungfälten och skogsdungarna. Genom odling öfvergå dock de stenbundna ljungfälten alltmer till bärande åkerfält.
2.
Skogsbygden sänker sig mot söder och öfvergår småningom till slättland. Där skogsbygden mötes af slättlandet, där höjd och dal, sjö och skog omväxla med fruktbara
