Sida 218
är, att öfverrösta hvarandra, och det lär till och med vid sådana tillfällen hafva inträffat, att de skrikit sig alldeles hesa eller af öfveransträngning störtat döda till marken. För öfrigt finnas bland näktergalarna vissa konstnärer, som öfverträffa andra i tonernas styrka och renhet samt i sångens omväxling och nttryck.
Efter midsommartiden, sedan ungarna blifvit framkläckta, låter näktergalen icke vidare höra sin sång. Hans tid är då uteslutande upptagen af omsorgen för ungarnas uppfödande, och sedan börjar ruggningen, hvilken nedstämmer lynnet. Man får då endast höra hans lockton glock, hans varningsrop hyt hyt eller hans uttryck af vrede arrr.
*
120. En gammaldags bondgård i Bleking.
Bostäderna i Bleking på 1830-talet beskrifvas på följande sätt.
Allmogens hus voro bastant byggda af ek- eller furutimmer ofta med två våningar, i hvilken händelse öfre våningen hade på ena gafveln ett snyggt gästrum med tvenne väggfasta sängar, fyllda med utmärkt goda fjäderkläder. I stället för täcken eller filtar nyttjades här liksom i Skåne dunbolstrar, hvilket var så mycket nödvändigare vintertiden, som kakelugn ej fanns i gästrummen på något hemman. Det enda rum, som om vintern kunde hållas varmt, var den stuga, hvilken utgjorde familjens allt i allom: samlingsrum, sofrum, matsal och arbetsrum. Var det kallt ute, så var det dess varmare här. Den höga värmegrad, som rådde i ett sådant rum, kunde åstadkommas blott på ett sätt, nämligen genom eldning i järnkaminer. En sådan af gjutna, tjocka järnskifvor hopsatt ugn fanns också i hvarje stuga. För prydnads skull voro i gjutgodset åtskilliga figurer af bildade i halfupphöjdt arbete, såsom t. ex. Adam och Eva i paradiset, Sankt Jörans strid med draken o. s. v.
Boningsstugan var tämligen stor och försedd med väggfasta lådbänkar, hvilka begagnades till sittplatser om dagarna och liggplatser om nätterna. I ena hörnet af
