Sida 40
och befalla mig i Guds hand. Sedan var jag icke rädd längre.» Mannen frågade vidare: »Hvar har du lärt att bedja?» »Min mor har lärt mig det», svarade gossen, »och, då jag lämnade hemmet, sade hon till mig: Bed alltid Gud hjälpa och bevara dig i nöden!»
*
28. Förtröstan.
Jag vet, hvem som föder hvar fågel i skyn och kläder på marken hvar lilja; jag lämnar mig trygg åt hans milda försyn och säger: »Ske, fader, din vilja!» Ej lust eller nöd, ej lif eller död mig då från hans kärlek skall skilja.
*
29. En bodgosse åstundas.
I fönstret till en handelsbod, hvars ägare var en mycket rik man, såg man en dag en skylt med påskrift: »En bodgosse åstundas.» Det dröjde icke länge, förrän en gosse vid namn Johan sökte och fick platsen, och därmed togs skylten bort.
När Johan följande dag inställde sig i boden, blef han skickad upp i ett vindskontor, som var fullt af spindelväf, och där råttor sprungo af och an. Där stod en lång kista, full af gamla spikar, skrufvar och annat järnskräp. »Jag önskar använda, hvad som duger», sade köpmannen, »och vill, att du skiljer detta från det öfriga skräpet.»
Det var mörkt där uppe i skrubben, vinden pep genom väggspringorna, och råttorna förde ett förskräckligt väsen. Johan kände sig hemsk till mods. Han rörde litet i kistan, men efter en stund gick han ned i boden, där köpmannen fann honom stå och hänga vid fönstret. Tillfrågad om järnbråten redan vore ordnad, svarade Johan, att han icke funnit något af värde i kistan, och att han icke hade lust för sådant arbete. När aftonen kom, blef Johan inkallad till köpmannen och fick af honom sin aflöning för dagen och — sitt afsked.
