Sida 99
omkring det en skara trasiga, bleka män, som ville förskaffa sig någon förtjänst med att hjälpa till vid lossning af lasten. Bland dessa tilldrog sig en Karls uppmärksamhet. Han måste hafva sett honom förut. »Det är ju Erik», tänkte han.
Så snart Karl känt igen sin gamle kamrat, skickade han en sjöman efter honom. Han hälsade vänligt på honom och bad honom stiga in i kajutan. Här sutto nu de forna kamraterna. Karl omtalade i korthet, huru det gått för honom,, sedan de skildes åt. Därefter sade han: »Nu är det din tur,. Erik, att omtala dina lefnadsöden.» Denne hade ej annat att säga, än att han efter skoltidens slut försökt sig än med det ena, än med det andra, men att ingenting lyckats. »Detta», sade han, »berodde hufvudsakligen därpå, att jag aldrig arbetade med flit och ordning utan bortlefde min mesta tid i sus och dus. Så förstörde jag småningom,, hvad jag ägde, förlorade förtroende och sjönk steg för steg ned till den ställning, hvari jag nu befinner mig.» Karl bjöd sin gamle vän blifva hans gäst några dagar. Denne gick med glädje in därpå. Men Karl stannade ej med detta. Han klädde upp Erik och skaffade honom lämplig sysselsättning mot löfte, att han skulle blifva nykter och ordentlig.
Efter ett par veckor var Karl åter segelfärdig. Sedan han tagit hjärtligt afsked af sin forne kamrat, begaf han sig af. Han gjorde långa resor från det ena landet till det andra. Slutligen efter två år vände han åter till fosterlandet. Han längtade ifrigt att få återse den kära hembygden. Lyckligt kom han till dess välkända strand och lade till vid bryggan i fädernestadens hamn. Sedan han stigit i land, gick han att söka upp Erik. Men denne fanns ej mer bland de lefvande. Han hade snart återfallit i dryckenskap. För ett brott hade han blifvit insatt i fängelse. Inom dess murar hade han hastigt aflidit.
71. Den nye husbonden.
Gamle patron på Bjälketorp var död, och hans son unge patron, som folket kallade honom, hade med sin fru och sin
