Sida 306
den mellan dem utspända väfven. Dyrbara väfda tapeter betäcka väggarna, på hvilka vi för öfrigt finna oljemålade porträtt i kroppsstorlek af rikskanslern och hans närmaste fränder. Icke mindre praktfulla äro möblerna. Kring väggarna stå sängar med präktiga sparlakan, dyrbara skåp med gallerverksdörrar, bord o. s. v. Yi fortsätta vandringen genom de många rummen. Dörrar, rikt inlagda med olika träsorter, öppnas, och vi träda in i stora salar med glatta stengolf. I alla rum äro väggarna fullsatta med dyrbara taflor af kungliga eller adliga personer och målningar af andra slag. Allt är furstligt. Endast tillgången på ljus är något sparsam. Fönstren äro i förhållande till de stora rummen små, men hvarje fönsteröppning innehåller ändock ej mindre än 360 glasrutor, infattade i blybågar. Rummen förefalla oss därför mörka och tunga i jämförelse med vår tids ljusa, glada bostäder.
Så bodde vårt lands förnämste storman på den tiden. Ofta såg man honom om somrarna eller eljest, då han vistades där ute, med egen hand ordna sina böcker och handskrifter eller konstsaker, hvaraf han ägde en stor mängd. Af ställets många rum och salar väcker rikskanslerns mot-tagningssal det största intresset. Den är ännu tämligen oförändrad. Där finnas hans skrifpulpet och en tronhimmel, under hvilken den store statsmannen plägade sitta, då han mottog sändebud från främmande land.
Så länge Tidö slott står, är det ett ståtligt minne af svenska adelns storhetstid, ett vittnesbörd om en svensk stormans lefnadssätt och hemlif i Gustaf II Adolfs dagar.
154. Sala silfvergrufva. 1.
Från Yästerås, den fornåldriga staden vid Svartåns utlopp i Mälaren, far man nu för tiden med tåget på half-annan timme till Sala. Man lämnar snart den låglända, täcka Mälarslätten. Det hvitkalkade länsresidenset — ett gammalt vasaslott —, det höga, smärta, tegelstensröda dom-
