Sida 383
älfven ändtligen, i hvars klara vatten höjderna och hela den vackra nejden afspeglas, — vacker, i synnerhet när Norrlands ljusa sommarnatt med sin sällsamma dager öfver-gjuter allt, som där lefver och andas.
Snart är dock all denna fägring förbi, snart komma kölden och mörkret, den långa vintern och den långa natten, då allt naturlif ligger liksom dödt under det stora, hvita svepningstäcket. Men öfver den snöhölj da jorden kasta norrskenen sin bländande glans. I bondens hus sprakar brasan, och husliga sysslor öfvas vid sagans och sångens ljud.
Jag vet ett land, där tysta stjärnekvällen den mörka himmeln klär i norrskens prakt; där under molnig hjälm de gråa fjällen med isadt pansar stå kring dal’n på vakt; där mången flod sig tumlar vild från hällen och dånet rullar vidt till fjärran trakt.
Jag minns en natt så ljus och varm som dagen,
för blommans slummer har den ock en sol,
då leende i unga syskondragen
stå morgonen och kväll’n vid samma pol,
då vakan stämmer vemodsfulla slagen
och nejden doftar som en ängs viol.
Sådant är lifvet i de folkrika dalarna. Längre upp ir.ot norr blir det tystare. Men där borta i de stora, ödsliga skogsmarkerna synas väldiga rökpelare här och där stiga upp mot himmeln. Det är odlingen, som alltmer nalkas polen, och som med eld röjer skogen ur vägen för plogen. Det är nybyggaren, som vandrar upp mot ödemarkerna, i det han tränger undan lappen. Allt mer och mer viker nomadfolket undan med sina hjordar upp mot fjällen. De där belägna vida fjällmarkerna ägna sig icke till annat än renbete. De kunna därför blifva till gagn endast för lapparne.
182. Flyttfåglarna.
Flyttfåglar kallar man sådana fåglar, som regelbundet lämna sitt egentliga fädernesland för att tillbringa den kalla årstiden i främmande land. De företaga två gånger om året långa vandringar. Om hösten begifva de sig nämligen till sydliga land för att där tillbringa vintern, och
