Sida 386
Afrika. Den tredje hufvudvägen går långs utmed de stora •östeuropeiska floderna Oder, Weichsel, Donau, Dnjepr, Don och Yolga. Utefter dessa flytta många vadare och simfåglar till Svarta och Kaspiska hafven, hvarest några kvarstanna, under det att andra fara vidare långs Mindre Asiens kuster eller öfver de grekiska öarna till östra Afrika •eller till och med ända till Indien.
I de sydliga trakter, där flyttfåglarna öfvervintra, söka •de endast förskaffa sig sitt uppehälle. Yid vårens annalkande begifva de sig åter på väg till sina gamla vistelseorter, där de nu kunna finna tillräcklig föda. Äfven hemresan sker på bestämda tider med ett spelrum af blott några få dagar. Den äger rum i omvänd ordning mot bortresan, så att de fågelarter, som flyttade sist, komma först hem.
Hemresan sker vanligen snabbare än bortfärden. I allmänhet följas härvid samma hufvudvägar. Fåglarnas förmåga att finna rätta vägen i helt och hållet okända land och på så ofantliga afstånd är i hög grad märkvärdig. Svalorna flytta flera hundra mil bort till Afrikas varma trakter men återkomma likväl till sina förra boningsplatser. Att det är samma svalor, som återvända, har man utrönt därigenom, att man kring fotterna bundit ringar eller sidenband.
183. Flyttfåglarna.
Så hett skiner solen på nilvågen ner, och palmerna ge ingen skugga mer.
Då griper oss längtan till fädernejorden, och tåget församlas. Mot norden, mot norden!
Och djupt under föttren vi se som en graf den grönskande jorden, det blånande haf, där oron och stormen hvar dag sig förnyar; men vi fara fria med himmelens skyar.
Och högt mellan fjällen där ligger en äng, där nedslår vår skara, där redes vår säng.
Där lägga vi ägg under kyliga polen, där kläcka vi ut dem vid midnattssolen.
