Sida 196
Nu är han i hennes närhet. Han gör ett hopp och kniper henne. Han är väl ej mycket hungrig, ty han börjar leka med sin fånge. Han låter henne springa och galopperar bredvid med högburen svans. Just som hon skall krypa ned i ett hål, fångar han henne åter och kastar upp henne i luften; men, innan hon kommit ned till jorden, har han åter tagit fatt henne. Sedan han lekt med henne en stund, låter han henne smaka sig väl.
Hastigt är han liksom försvunnen. Efter några ögonblick få vi åter syn på honom. Han har tryckt sig ned i sädesbrodden. Han har nämligen fått syn på en hare, som kommit från skogen för att under nattens tystnad beta på åkern. Haren närmar sig alltmer. Hastigt reser han sig upp, sträcker sina långa öron högt i vädret och springer åt sidan. Han har märkt något misstänkt. Räfven ligger stilla. Haren lugnar sig åter. Han vänder tillbaka. Han tycker sig se något sticka upp ur sädesbrodden. Det är orörligt. Han vill undersöka, hvad det är. Han går närmare. Räfven gör ett långt hopp, och haren är i hans våld.
Efter den lyckliga fångsten vänder räfven åter till sitt bo i skogen för att hvila, till dess skymning åter utbreder sig öfver nejden. Om dagen håller sig nämligen räfven för det mesta stilla.
112. Värend.
I östra delen af Kronobergs län ligga fem härad, som af ålder med ett gemensamt namn hetat Värend. De intaga en åt söder sluttande, vattenrik högslätt, som på alla sidor omgifves af skogiga bergåsar. Hela denna trakt är en vidsträckt skogsbygd af omväxlande naturskönhet. I landets mellersta del ligga flera både stora och vackra insjöar, bland hvilka Helgasjön inom sina af löf- och barrskog kransade stränder innesluter en stor mängd öar och holmar. Grenom en liten å står Helgasjön i förbindelse med några andra sjöar, af hvilka de betydligaste äro Salen och den nedanför liggande Åsnen, som genom Mörrumsån afbördar sitt vatten i Östersjön.
