Sida 11
2. Tvisten.
Två gossar funno en nöt. »Den är min», ropade den ene, »ty jag såg den först.» »Nej, den är min», skrek den andre, »ty jag tog upp den först.» Medan de kifvades om nöten, kom en äldre gosse, ställde sig mellan de stridande och sade: »Jag skall afgöra tvisten.» Därpå knäckte han nöten och fortfor: »Den ena hälften af skalet tillhör den, som först såg nöten, den andra hälften honom, som tog upp den: kärnan behåller jag för mitt besvär.» Gossarne sågo på honom med oblida ögon, men han åt lugnt upp kärnan och sade: »Träta om mitt och ditt skiljer mången från sitt.»
*
3. Hästskon.
En bonde gick med sin son Erik öfver ett fält. »Se», sade fadern, »där ligger ett stycke af en hästsko på vägen. Tag upp och göm det!» »Å», sade Erik, »det lönar icke mödan att bocka sig därför.»
Fadern tog upp järnbiten och stoppade den i sin ficka. I nästa by sålde han den till en smed för några öre. För penningarna köpte han körsbär. Därefter gingo far och son vidare. Solen brände hett. Vidt omkring syntes intet hus, intet träd, ingen källa. Erik nästan försmäktade af törst.
Under det de gingo, tog fadern upp ett körsbär och lät det falla på vägen. Erik tog hastigt upp det och stoppade det i munnen. Efter en liten stund släppte fadern åter ett körsbär; gossen böjde sig lika fort efter detta och åt upp det. På samma sätt lät fadern Erik taga upp alla körsbären. Då det sista var uppätet, sade fadern leende: »Om du velat bocka dig en enda gång efter hästskon, hade du ej behöft bocka dig så många gånger efter körsbären.»
*
