Sida 234
skall räta ut sin späda kropp, skall lyfta litet hufvud opp, skall sträcka gröna bladen små upp mot din himmel blå.
*
126. Halland.
Norr ut från skånska gränsen vid Hallandsås sträcker sig Halland. Det utgör ett smalt kustland utefter Kattegatt upp till västgötagränsen söder om Göteborg. Kusten är ända upp emot Varberg långgrund och ligger öppen för hafsvindarna.
Utmed kusterna, i synnerhet vid Laholmsbukten, finnas stora flygsandsfält, på hvilka man stundom kan få se sanden uppdrifven af vinden i kullar af ända till tio meters höjd. I senare tider har sanden blifvit bunden därigenom, att man sått strandgräs och planterat fur. På hela denna sträcka finnas endast konstgjorda hamnar vid de större åarnas utlopp. Vid Varberg höjer sig stranden och buktar sig sedan i smärre fjärdar och vikar. Dessa bilda goda ankarplatser, som skyddas af utanför liggande öar och skär.
Västra delen af landskapet ifrån Hallandsås till Viskan upptages af de halländska slättbygderna. I norra Halland ligger dessutom Fjäråsslätten. Dessa slättbygder äro tätt befolkade och väl odlade. Jordbruket är också folkets hufvudnäring. I de lägre delarna af södra Halland träffar man flerstädes myllrik lerjord af utmärkt bördighet. I större delen af landet är jordmånen däremot sandig och i sig själf mindre gifvande, men under leran och sanden finnes nästan öfver allt märgel i riklig mängd, hvilken på grund af sin kalkhalt är ett utmärkt medel att förhöja jordens bördighet. Genom märgling och en i öfrigt lämplig brukning af jorden har också densamma i senare tider betydligt förbättrats. Härtill har i hög grad äfven bidragit den i stor utsträckning använda täckdikningen, d. v. s. dikning med i jorden nedlagda tegelrör för vattnets afledande. Härigenom hafva många kärrmarker blifvit torrlagda, och genom bortledande af det
