Sida 18
kappsäck. »Det kunde jag väl aldrig tro», sade landtmannen, »att jag för ett enda söm skulle förlora både hästen och mer till.»
Sorgsen begaf han sig långsamt hem till fots, och från den stunden upprepade han ofta för sina barn denna lärdom:
Vårdslöshet i ting, som synas ringa, kan dig snarligt stora skador bringa.
*
9. Ärlighetens lön.
Utanför en stad bodde en fattig änka, som uppehöll sig och sin unga dotter med att sticka, sy och tvätta. En gång skickades flickan till staden för att återlämna arbete. För detta fick hon en krona, som hon knöt in i sin näsduk. Då hon kom hem och skulle lämna penningarna till modern, märkte hon, att näsduken var borta. Gråtande gick hon tillbaka för att söka efter den. På vägen mötte hon en herre, som vänligt frågade henne, hvarför hon var så ledsen. Hon berättade då, att hon tappat en näsduk, i hvilken en krona var inknuten.
»Du behöfver icke gråta däröfver», sade den vänlige mannen, »ty jag har funnit näsduken.» Därpå tog han en krona, som han virade in i en dyrbar silkesnäsduk, och räckte denna därpå åt flickan. »Den är icke min; säkert tillhör den jämte penningarna någon annan; jag kan icke mottaga dem», svarade hon och tänkte gå vidare. »Vänta litet!» sade mannen och tog upp en annan näsduk. »Känner du igen denna?» frågade han åter. »Ja, det är min näsduk», sade hon. Den vänlige herrn gaf henne igen näsduken. Därefter räckte han henne silkesnäsduken, i det han sade: »Detta är min näsduk. Emedan du icke ville tillägna dig det, som ej var ditt, så skänker jag dig den jämte penningarna däri som lön för din ärlighet. Jag ville blott pröfva dig.»
*
10. De sju käpparna.
Det var en gång en man, som hade sju söner. De voro egensinniga och brukade ofta kifvas. Deras fader hade länge
