Sida 34
23. Ordspråk.
Friskt mod är godt harnesk. Den ene får lyckan, den andre kryckan. Bida och lida stillar mycken kvida. Skrif oförrätter i sand, välgärningar i sten! Den illa gör, han illa far. Skadan är snart gjord men sent botad. Af skadan blir man vis. Bästa hvetet har ock agnar. Små båtar flyta, där stora skepp stöta på grund. Bättre tiga än illa tala. Tidig ljugare gammal tjuf. Bättre fattig med ära än rik med skam. Lika barn leka bäst. Bågen, för högt spänd, brister snart sönder.
*
24. Räddningen.
Den namnkunnige fältherren Johan Banér bodde i sin tidiga barndom på Hörningsholm, ett slott i Södermanland. En dag stod han högt uppe i ett fönster. Därifrån såg han, huru flera skepp gingo förbi för fulla segel. Då vaknade hos honom hågen att också segla öfver hafvet till främmande land. Han fäste en duk mellan fönsterbågarna. Vinden fattade i denna. Med glädje såg lille Johan, huru vinden spände ut duken. Han glömde i sin förtjusning, att han stod i ett öppet fönster; han lutade sig utåt och föll ned på gården.
Barnpigan skyndade ned. Hon fruktade, att hon skulle få se gossen såsom ett krossadt lik, men i stället fick hon se honom frisk och glad sitta på en grushög och leka. »Mäster Jan tog mig i sitt förkläde», sade gossen. Mäster Jan var slottets trädgårdsmästare.
En gammal sägen berättar, att det var en hvitklädd ängel, som räddat den lille Johan.
*
25. Torparsonen.
1.
Det var fattigt i den lilla stugan på Bernstorps hemman nära staden Skara. Förmögenheten hade försvunnit och fattigdomen kommit in i huset, men kärleken hade ej, som
