Sida 262
Malda till benmjöl utgöra de nämligen ett förträffligt gödningsämne. Äfven fisklefvern tillvaratages för tranberedning. Enär trankokningen sprider en ytterst vämjelig lukt, försiggår den vanligen ute på en holme. De stora trankittlarna öfverföras då dit, och det händer, att man ej tager kitteln i båten, utån att man låter den flyta på vattnet och så bogserar den öfver. Kanske får man till och med se två eller tre pojkar, sittande i en sådan till båt förvandlad kittel, följa med öfver sundet. Trankokningen försiggår ute i fria luften, och, bär det så till, att vinden ligger åt land, händer det nog, att den ovane besökaren i fiskeläget blir sjuk af lukten.
Sedan fisken blifvit behörigen sköljd, nedsaltas den i stora kar eller upphänges till torkning i fria luften. De saltade torskarna föras i sin tid ut på de kringliggande holmarna, där de utbredas till torkning. Det blir ett af de hemmavarandes många bestyr att ro dit ut och vända dessa. I Bohuslän spännas vanligen långorna ut med träspjälar och hängas upp på stänger för att torka, hvarefter de kallas spirlångor.
När sommarkvällens ro sänker sig öfver fiskeläget och de småbåtar, som varit ute på fiske i närheten, vändt tillbaka till land och arbetet på bryggorna upphört för dagen, då tändes fyren där långt ute i hafvet, och dess lykta lyser som en stjärna öfver de vida vattnen.
*
135. Trollhättan.
1.
Du kommer från Stockholm för att kanalvägen begifva dig till Göteborg. Du har hunnit förbi Stegeborg och slussarna vid Berg och Borenshult, du har gungat öfver Vättern och Vänern, du har vid den senares strand sett Kinnekulle blånande resa sig i fjärran och på afstånd skådat det ålderdomliga Leckös höga spiror, men ännu har du ej sett det vackraste, det härligaste.
