Sida 17
Därpå lade haren sig att sofva. Snigeln åter sträfvade framåt af alla krafter. Han kom målet allt närmare och närmare. Slutligen hade han hunnit fram till trädet uppe på kullen. Då ropade han till haren: »Här är jag. Hvar är du?» Haren vaknade, såg sig omkring och undrade, hvar snigeln kunde vara. Denna ropade ännu en gång: »Här är jag. Hvar är du?» Med skam såg då haren, att snigeln redan låg invid målet och således vunnit vadet.
»Snigel, som kryper», säger ordspråket, »hinner längre än hare, som sitter stilla.»
*
7. Ordspråk.
Själfvis och envis är ovis. Små smulor äro också bröd. Bättre dämma i bäcken än i ån. Ärlighet varar längst. Man måste smida, medan järnet är varmt. Dag skall man prisa, när sol är bärgad. Bättre en fågel i handen än tio i skogen. Det är icke guld allt, som glimmar. Bättre buga än stöta emot i dörren. Som man ropar i skogen, får man svar. Små sår och fattiga vänner skall man icke förakta. Ropa icke hej, förrän du är öfver bäcken! Sakta väder för ock skepp i hamn. Bättre före var än efter snar.
*
8. Hästskosömmet.
En landtman sadlade sin häst för att rida till staden. Väl märkte han, att det felades ett söm i en af hästens skor, men han tänkte: »Ett söm mer eller mindre betyder ingenting», och red åstad.
Han hade ej tillryggalagt halfva vägen, förrän han blef varse, att hästen förlorat skon. »Funnes det en smedja i närheten», sade landtmannen för sig själf, »så skulle jag låta sätta en ny sko på hästen, men han kan väl hjälpa sig med tre skor.»
Om en stund hade likväl hästen skadat sin oskodda fot emot den steniga marken och började halta. Snart därefter sprungo två röfvare fram ur skogen för att plundra den resande. Denne kunde ej fly på sin halta häst, hvarför de fråntogo honom hästen tillika med tyglar, sadel och
