Sida 278
»Vår Gud är oss en väldig borg, han är vårt vapen trygga. På honom i all nöd och sorg vårt hopp vi vilja bygga.»
Härligt, härligt blir det då segrande i striden stå, härligare dock att få för dig, o, moder, falla!
*
141. Väfvaren i Mark.
1.
I början af detta århundrade lefde i Marks härad i Västergötland mor Kerstin i Stämmemad. Hon var den första, som i vårt land väfde bomullstyg i större mängd till afsalu. Garnbuntarna köptes i Göteborg och buros därifrån inåt det fattiga Marks obygder, där de, några här och några där, utdelades i kojorna. Fattiga kvinnor mottogo garnet och väfde däraf bastanta väfvar, hvilka såldes i Borås och Göteborg samt på flera andra ställen.
Mor Kerstin hade en son, som hette Sven. Hemmet var torftigt. Det fordrades, att hvar och en skulle efter sin förmåga bidraga till familjens uppehälle. Äfven Sven måste tidigt taga del i arbetet. Därvid fick han förnämligast biträda modern. När garnet köptes eller utdelades, när väfven mottogs eller försåldes, var Sven närvarande. Så småningom förvärfvade han sig sådan insikt och skicklighet, att modern vid ett köp eller en försäljning kunde lita på Svens omdöme lika bra som på sitt eget.
2.
Vid aderton års ålder började Sven arbeta för sin egen räkning. Han gjorde själf sina uppköp i Göteborg, och själf bar han hem och utdelade garnet till dem, som väfde. Sedermera bar han ock själf omkring väfvarna till försäljning. Allt flera kojor uppstodo i Mark, och i hvarje koja klappade väfstolen från tidigt på morgonen till sent på aftonen.
