Sida 67
Och låt oss växa, och lär oss bli en dag våra bygders stöd! Och lär oss att älska, också vi, vårt land uti lust och nöd! Vår moders hydda, vår faders gård, vår barndoms vagga, vår ungdoms vård, oss alla tag i din famn för Jesu heliga namn!
52. Hemkomsten.
Dagen före julaftonen år 1721 gick en ensam, högväxt vandrare på en ödslig väg i norra Småland. Hans gråsprängda hår och skägg hängde ned öfver axlar och bröst; hans kläder, som till det mesta voro gjorda af ludet skinn, voro trasiga, och en sliten ränsel hängde på hans rygg.
Snön låg i drifvor på vägen. Himmeln var grå och mulen, och en kall blåst for fram öfver trakten. Mannen gick
