Sida 230
124. Rågfältet.
Ett i sommarens solsken böljande rågfält erbjnder en egendomlig anblick. Strå vid strå böjer och reser sig, och det hela gnngar som ett sakta svallande haf. Vi beundra den rikliga lönen för odlarens möda, men mången tänker icke på de många omsorger och förarbeten, som fordrats, innan rågfältet blifvit, hvad det är. Låtom oss erinra oss dessa!
Det åkerfält, som skall besås med råg, plöjes upp efter slutad skörd och får under den följande sommaren hvila. Det säges då ligga i träde. Genom höstplöjningen blir jorden luckrare och bättre, och man bör icke skjuta upp med plöjningen till våren äfven af det skäl, att all tid då är upptagen af arbetena för vårsådden. När dessa äro undangjorda, vänder man sig åter till trädan. På skötandet däraf beror i hög grad den kommande skördens beskaffenhet. Arbetet med denna utgör därför en viktig länk i det så kallade växelbruket eller sättet att låta olika sädesarter växla i bestämd ordningsföljd på samma åkerfält. För denna växling ordnas ett visst antal fält på det sättet, att det ena efter det andra i bestämd ordning besås med ett och samma sädesslag, och att blott ett af dessa fält i sänder kommer att ligga i träde. Trädans behandling har till syfte dels att förstöra allt ogräs, dels att förbättra jordmånen och dels att göra jorden lämplig för mottagande af sädeskornen samt för sädens öfvervintrande däri. För att få bort ogräset måste man ofta plöja och harfva jorden. Är marken vattensjuk, bör den dikas, helst täckdikas; är den stenbunden, passar man på att bryta upp och föra bort de hinderliga stenarna. Under vintern för man stundom ut på trädan märgel, lera eller andra ämnen, som tjäna till jordens förbättring. Sedan därefter ladugårdsgödsel under maj eller juni månad blifvit utbredd på trädan och nedplöjd, uppluckras jorden tid efter annan genom plöjning och harfning i olika riktningar.
Nu ändtligen äro alla förarbeten afslutade, och åkern ligger där med sin egendomliga dunkla färg, fint harfvad och utan ogräs. Ännu lyser augustisolen, och nu komma
