Sida 297
Landskapets medelpunkt är i alla afseenden staden Örebro, som hufvudsakligen är belägen på en sandås, som här genomskäres af Svartån. Staden har af ålder varit en liflig handelsplats. Dess betydelse som sådan har blifvit ännu större, sedan Svartån gjorts segelbar. Örebro är säte för länsstyrelsen och har bildningsanstalter af flera slag. Äfven i historiskt hänseende är staden minnesrik. Viktiga riksmöten hafva där hållits, en minnesstod är rest åt fosterlandshjälten Engelbrekt, och en mindre obelisk hugfäster minnet af bröderna Olaus och Laurentius Petri.
*
150. Hemtrakten.
Du hemmets jord, där jag som liten lekte, din blotta åsyn gör min känsla varm.
Här var det, modershänder ömt mig smekte, här blef jag lyft uppå min faders arm. Här är den fläcken, där jag först såg ljuset, och där jag nötte mina barnaskor. Än står det kvar det gamla, kära huset, med många minnen ifrån far och mor.
Och här bo ännu många barndomsvänner, som kunna minnas väl den tid, som flytt. När dem jag råkar, i mitt bröst jag känner, som om det gamla blefve åter nytt. Här har jag grafvar, för mitt minne kära, på kyrkogården, där jag ofta stått. Här kan jag komma liksom mera nära de trogna vännerna, som hädan gått.
Här fick jag se en bok för första gången. Jag gått i skola här och samlat rön. Här öfvade jag in den första sången, och här jag lärde mig min första bön. Så mycket godt och skönt jag här mig lärde på skolans bänk och vid föräldrars bord, och därför sätter jag det högsta värde på denna lilla fläck utaf vår jord.
*
