Sida 284
145. Skogen.
1.
Fordom var vårt land uppfylldt af stora skogar, hvilka ofta voro så täta och otillgängliga, att det var nästan omöjligt att tränga genom dem. För att gifva plats till bostäder, betesmarker, ängar och åkrar måste skogen undanröjas, och ännu i dag röjes skogen bort på många orter i vårt land för att lämna rum för gårdar och tegar. Men mycken mark finnes, som ännu icke är odlingsbar. Där bör skogen få stå kvar och omsorgsfullt skötas.
Skogen har en mycket stor betydelse för ett land. Den skyddar för kalla vindar och hindrar hastiga ombyten af värme och köld. Skogsmarkens mosstäcke uppsuger liksom en svamp regn och snövatten, och snön smälter om våren långsammare i skogen än på öppna fältet. Därigenom blir faran för öfversvämningar och vattenflöden med deras utskärningar i mark och åker mindre i de bygder, där skog finnes, än i skoglösa trakter. Dels från marken, hvilken af skogen hindras från hastig uttorkning, dels från träden försiggår en riklig vattenafdunstning, som gör luften fuktig. Man har ock funnit, att det regnar jämnare och oftare i skogstrakter än i trakter, som sakna skog. En författare har beskrifvit skogsförödelsens följder sålunda: blåst och köld utan skydd, hetta utan skugga, åkrar utan regn, land utan källor, bäckar och åar, uttorkade hvarje sommar och flödande höst och vår, sjöar, förvandlade till träsk.
Men skogen är äfven omedelbart nyttig för människan. Skog behöfves till bränsle och kol, till byggnader och möbler, till åkdon och redskap, till broar och fartyg samt till många andra oumbärliga ting. Af träden huggas bjälkar och sparrar samt sågas plankor och bräder, hvilka sedan sändas bort för att förarbetas.
Af det ofvannämnda framgår, att skogen är mycket värdefull för ett land; dess bebyggare handla därför mycket illa, om de förslösa sina skogar eller vanvårda dem. Skogen förstöres, om man på en gång nedhugger allt, stort och smått, och sedan icke återplanterar eller gör något, för att ny skog må växa i den nedhuggnas ställe.
