Sida 86
för Gud», sade biskopen och berättade sedan, huru han affallit och nu vistades bland röfvare på ett berg i närheten.
Djupt bedröfvad begärde aposteln en häst och en vägvisare; han ville själf uppsöka den fallne ynglingen. Alla afrådde den gamle från den vådliga färden, men han begaf sig genast till bergstrakten, där röfvarbandet uppehöll sig. Han blef tagen till fånga och förd till anföraren. Så snart denne fick se aposteln, flydde han undan full af blygsel. Men Johannes gick efter honom och ropade: »Hvarför flyr du undan för mig, min son, för mig, din fader, som är obeväpnad och en gammal man? Stanna! Jag skall bedja Kristus för dig och, om det gäller, gå i döden för dig, såsom han utgifvit sig för oss.» Ynglingen slog ned sina ögon mot jorden, kastade sina vapen ifrån sig och började gråta bittert. Aposteln fattade hans hand och kysste honom. Därpå förde han honom tillbaka till biskopen. Under djup ånger bekände ynglingen sitt affall och blef sedan å nyo upptagen i församlingens gemenskap.
62 B. Grufarbetarens brud.
År 1740 tilldrog sig i Falun följande händelse. En rask grufarbetare hade besökt sin trolofvade. Då han tog afsked af henne, sade han: »På Lucias dag fira vi alltså med Guds hjälp vårt bröllop, och sedan sätta vi fotterna under eget bord.» »Ja, och sedan skola vi lefva i vårt lilla hem i frid och kärlek», sade den trofasta flickan och tog ett hjärtligt farväl af sin vän. Därpå gick den unge mannen till sitt arbete. Dock, människan spår, och Gud rår. Det gick icke så, som de unga hade tänkt. Prästen lyste för dem i kyrkan, som brukligt var. Men, då han lyst andra gången, kom döden. På morgonen af den måndag, som följde närmast efter andra lysningsdagen, gick den unge mannen som vanligt till sitt arbete. Då han gick förbi det hus, där hans trolofvade bodde, knackade han på fönstret och sade, som han brukade göra, ett vänligt »god morgon». Men han kom ej tillbaka för att säga »god natt». Under dagens lopp inträffade i grufvan, där
