Sida 49
35. Luthers bref till sin son Hans.
Luther skref en gång ett bref till sin lille son Hans. Det lydde sålunda:
Nåd och frid i Kristus, min käre lille son! Jag ser gärna, att du läser snällt och beder flitigt. Gör så, min lille son, och fortfar! När jag kommer hem, skall jag hafva med mig en vacker marknadsgåfva. Jag vet en täck och ljuflig trädgård; där inne gå många barn, hafva guldrockar på sig och plocka under träden sköna äpplen, päron, körsbär, gula och blå plommon, sjunga, hoppa och äro glada, hafva ock vackra små hästar med guldbetsel och silfversadlar. Jag frågade mannen, som rår om trädgården, hvems dessa barnen voro. Han svarade: »Det är barn, som gärna bedja, äro läraktiga och fromma.»
Då sade jag: »Käre vän, jag har också en son, som heter Hans Luther; kunde icke också han få komma i trädgården och få smaka på dessa sköna äpplen och päron samt rida på dessa vackra små hästar och leka med dessa barn?» Då svarade mannen: »Om han gärna beder, är läraktig och from, så skall han också få komma i trädgården och äfven Lippus och Jost; och, när de alla komma, så skola de också få pipor, trummor, fioler och allehanda strängaspel, och de skola äfven få leka och skjuta med små bågar.»
Och han visade mig där en vacker gräsplan i trädgården, inrättad till lekplats; där hängde idel gyllene pipor, trummor och vackra silfverbågar. Men det var bittida på morgonen, så att barnen ännu icke hade ätit; därför kunde jag icke vänta på leken utan sade till mannen: »Ack, käre herre, jag vill strax gå åstad och skrifva om allt detta till min käre lille son Hans, att han beder flitigt och läser snällt och är from, så att han också kan få komma i denna trädgård. Men han har en kusin Lena; henne måste han hafva med sig.» Då sade mannen: »Må göra, gå åstad, och skrif till honom så!»
Därför, min käre lille Hans, läs och bed då snällt, och säg också åt Lippus och Jost, att de läsa och bedja, så skolen I tillsamman få komma i trädgården. Den allsmäktige
