Sida 41
Dagen därpå syntes åter skylten i bodfönstret. Redan samma dag anmälde sig en annan gosse, som också fick platsen. Icke heller denne bestod profvet där uppe i vindskontoret utan fick vid dagens slut sitt afsked. Så gick det med flera gossar. Den ena dagen var skylten borta, och den andra läste man åter i fönstret: »En bodgosse åstundas.» De förbigående logo och undrade, när man på detta ställe skulle få någon, som riktigt passade för platsen.
Slutligen antog köpmannen en gosse, som hette Herman. Sedan han fått uträtta några sysslor i boden, blef han tillsagd att begifva sig upp på vinden och ordna järnbråten i den långa kistan. Herman dröjde hela förmiddagen på vinden, och, så snart han ätit middag, hastade han dit upp igen. Mot aftonen kom han ned, uppsökte husbonden och sade: »Jag har nu försökt att göra mitt bästa. På kistans botten fann jag detta.» I detsamma räckte han köpmannen ett guldmynt. Köpmannen tog emot myntet samt tillsade honom att gå hem och återkomma följande dag.
Sedan Herman aflägsnat sig, begaf sig köpmannen upp på vinden för att granska gossens arbete. Allt var gjordt med den största omsorg. Herman hade uppstaplat hvarje sort för sig och på små papperslappar skrifvit, hvad hvarje afdelning innehöll. Under det köpmannen läste: »Tämligen hela spikar», »Väggspikar», »Små nycklar» o. s. v., sade han för sig själf: »Om vi icke misstaga oss på hvarandra, så har jag funnit den gosse, jag behöfver, och han en god plats.»
Efter den dagen såg man ej mera skylten i bodfönstret. Sedan Herman i flera år tjänat som springpojke, blef han biträde i boden; sedermera ingick han som delägare i handeln.
*
30. Tre gyllene regler.
Flitig var! Då skall du vinna hälsa, munterhet och bröd; vägen till din hydda finna då ej ledsnad eller nöd.
Men låt ordning taga vara på hvad fliten samlat har!
