Sida 292
148. Om Värmland i början af det nittonde århundradet.
De värmländska härad, som ligga kring Vänerns vikar, voto i början af nittonde århundradet mest odlade och tätast befolkade. I andra trakter af landskapet lågo de bebodda orterna långt skilda från hvarandra. När man for fram på vägarna, som ej sällan gingo öfver de högsta bergåsarna, såg man på långa sträckor ej annat än skog och berg, sjöar och mossar, sandhedar och svedjeland. Kom man slutligen fram till en bebyggd ort, träffade man på små åkertegar och skuggiga beteshagar, som omgåfvo vanligen en by med tätt sammanträngda bostäder eller undantagsvis en enstaka gård. På många ställen, där nu välbyggda gårdar med bördiga åkerfält ligga, voro då mörka gran- eller furuskogar.
Allmogens boningshus utgjordes vanligen af envåningshus af trä, byggda af groft, kärnfullt timmer. De låga fönstren med små, oftast i bly infattade rutor insläppte endast en sparsam dager. På något afstånd från boningshuset stod nästan alltid en så kallad nattstuga med loft. Nedre delen däraf var helt och hållet eller till en del uppförd af gråsten och byggd nära nog i fyrkant. Den öfre tjänade både till gästrum och förvaringsrum för kläder. Den sköt på ena sidan ett par meter utöfver den nedre och hvilade på tjocka stolpar. Under denna utbyggnad gick trappan upp till loftet.
Allmogens klädedräkt var ej beroende af något föränderligt mod. Inom samma trakt, ja, inom hela landskapet klädde sig alla i hufvudsak lika och på det sätt, som deras fäder och mödrar förut gjort.
Rocken eller tröjan, som den vanligen kallades, hade kort lif men så långa skört, att de räckte ned på smalbenen. Den knäpptes igen framtill med hyskor och hakar. I olika delar af landskapet var den af olika färg: i Älfdalen ljusgrå med röda uppslag och kragar, i Jösse härad svart och i Grillberga mörkgrå.
Byxorna voro af skinn. De, som nyttjades till helgdagsdräkter, voro af en lysande gul färg, de åter, som
