Sida 358

Jag aldrig färg och klädnad skiftar, af nordens folk en trogen bild.

Så vår- som vintertid jag viftar min spira, lika grön och mild.

At alla skydd och hägn jag delar mot stormens ras, mot haglets sknr; i toppen muntra orren spelar, vid foten leka markens djur.

När mänskan mina fränder sluter uti alléers stela tvång, ett ostör dt lif på fjälTn jag njuter och sjunger där min frihets sång.

Ej min natur jag mäktar dämpa; när västan leker i sin dal, jag vill med nordanvädren kämpa i himlarymdens blåa sal.

Skannad sida 358