Sida 181
Efter genombrytandet af den skogs- och bergstrakt, Holaveden, som skiljer Östergötland från Småland, sammanknytes slutligen Östra stambanan med den Södra vid Nässjö.
107 A. Omberg.
I västra Östergötlands mellersta del utbreder sig en vidsträckt och fruktbar slättbygd, hvilken väl icke har någon ovanlig naturskönhet att erbjuda, men som dock med sina talrika, välbyggda gårdar, sina bördiga åkerfält och sin omgifning i väster af Vätterns vida, spegelblanka yta samt i norr och söder af skogbeklädda höjder gör på betraktaren ett behagligt intryck. Längst bort i väster, redan på ett afstånd af mer än tre mil, mötes blicken af en enstaka, blånande höjd, hvilken med en längd af omkring tio kilometer och en bredd, där denna är som störst, af vid pass tre kilometer, reser sig öfver den angränsande slätten. Det är Omberg, Östergötlands krona, hvilket så väl genom sin egendomliga naturbeskaffenhet och rika växtlighet som sin anslående skönhet äger en ej ringa märkvärdighet.
Från Vadstena kan resan till Omberg bekvämt och billigt företagas på järnväg, hvarvid man har tillfälle att följa berget utefter hela dess längd från norr till söder. Sedan man färdats ungefär en och en half mil öfver den vida slätten med Vättern på högra sidan, kommer man till bergets norra ände vid Borghamn, hvarest ett staten tillhörigt kalkstensbrott är beläget och en del af den s. k. kronoarbetskåren är förlagd. Bergets nordligaste utsprång, Borgs udde, en från landsidan sig småningom höjande men mot sjön brant stupande bergås, erbjuder en synnerligt vacker utsikt å ena sidan öfver den kringliggande slätten och å den andra öfver den nedanför varande sjön med dess klara, genomskinliga vatten.
Från Borghamn kan man på en under senare tid anlagd ganska bekväm väg färdas öfver berget i hela dess längd till dess sydliga ände. Vägen leder genom en enda sammanhängande, väl vårdad skog, till allra största delen utgörande kronopark. Skogen består hufvudsakligast af
