Sida 227
Här inga pyramider stå men ringa tjäll med halmtak på; och söderns skatter här ej bo men flit, förnöjsamhet och ro.
Så vaka öfver hus och gård, och tag allt spädt uti din vård! Låt orm ej hväsa i vår trakt; var hemmets tomte, hyddans vakt, och dela nu från takets höjd vårt hvardagslag, vår sommarfröjd!
*
123. Boken.
1.
Boken är utan tvifvel vårt ädlaste träd näst eken. Den är utmärkt genom sin resliga, ända till trettio meter höga stam, hvilken liksom de långa, vanligen starkt utstående grenarna täckes af en alltid slät, gråhvit bark. De äggrunda bladen äro mörkgröna och utgöras af en fast massa. Hannblommorna sitta i nästan klotrunda, gulaktiga hängen, som framkomma samtidigt med bladen. Honblommorna sitta parvis på samma träd som hannblommorna. Nötterna, de s. k. bokollonen, äro trekantiga och sitta två och två inneslutna inom ett taggigt omhölje, hvilket bildats genom sammanväxta skärmblad, och som vid mognaden springer upp i fyra flikar.
I Sverige finnes boken vild endast i de sydligare landskapen. Den tål nämligen icke sträng vinterkyla men älskar däremot ett fuktigt klimat. Dessa båda omständigheter förklara den egendomligheten i dess utbredning, att den i västra delén af vårt land går vida längre mot norr än i den östra. Bokens nordgräns utgöres nämligen af en från Kalmartrakten genom Småland och Västergötland till södra Bohuslän dragen linje. Norr om denna träffas boken endast på några enstaka ställen, t. ex. Omberg i Östergötland. I Norge däremot går den utefter kusten till norr om Bergen. Planterad växer den ända upp till Dalälfven och kan ännu i Roslagen gifva grobara frukter.
