Sida 146
sina oformliga klippblock och glittrande vatten utgör stockholmsbons förtjusning och stolthet. Hit ut draga stora skaror från staden för att njuta af den härliga naturen och andas frisk landtluft.
96. Östersjön.
Du blånande haf, som mång tusende år mot Skandiens klippor har slagit, som brutit din boja hvar gryende vår och frigjord i fjärran har dragit, dig ägnas min sång, ty jag längtar dit ut, när böljorna slå emot skären.
Hur godt är där ute, hur svalkande skönt, då vårliga vindarna smeka, då vågorna skifta i blått och i grönt och strålar kring topparna leka! Se, bränningens skum är så glänsande hvitt, när böljorna slå emot skären.
Men, skakar orkanen sin vinge med dån, blir haf sjungfrun askgrå om kinden och slites mitt segel från bristande rån i tusende stycken af vinden, då klappar mitt hjärta af stolthet än mer bland böljor, som ryta mot skären.
Mig tycks, att en stålklang så ren och så klar, så skiftande dock och så präktig af lif och af lust öfver böljorna far; dess grundton är stark och är mäktig, hur vinden än växlar i dur eller moll, när böljorna slå emot skären.
Ack, hård är den kamp, som vid stormvågors svall af seglaren kämpas på hafven. Lugn står han dock bakom sin bräckliga vall vid randen af djupblåa grafven
