Sida 24
vid solens milda afskedsblick. En jägare i nejden gick, på dufvan siktade i toppen och rofvet såg sig säker om, men i detsamma biet kom och gaf ett sting, som kändes svida. Puff, nu for skottet men — på sida, och frälst flög dufvan bort.
Min vän, så lönar sig välgärningen. Var snar att nöden bistånd gifva, betänk, att efter världens skick du själf i nödens ögonblick kan i behof af bistånd blifva!
*
14. Ordspråk.
Af en liten gnista kan bli en stor eld. Röta och icke böta gör fallande hus. Sällan vållar en, att två träta. Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårdt ord kommer harm åstad. Ondt sällskap fördärfvar goda seder. Väg först, våga sedan! Gjord gärning står ej att ändra. Där odygd åker fram, har hon sitt straff på meden. Man måste lida det, man ej kan vrida. Högmod går före fall. Lögn tryter aldrig mantel. Liten tufva stjälper ofta stort lass. Godt samvete är dagligt gästabud.
*
15. Trägen vinner.
En liten myra hade funnit ett hvetekorn, med hvilket hon sträfvade framåt af alla krafter för att kunna föra det till stacken. Det var ett mödosamt arbete för henne, ty ett hvetekorn är en ganska tung och besvärlig börda för ett så litet djur som en myra. Stundom spärrades vägen af grässtrån och kvistar, hvilka myran med stort besvär och mycken tidspillan måste kringgå. Slutligen kom hon till en plats, där vägen var stängd af en trädgren. Hon såg sig
